Aftonbladet – 27 april 1846, sida 1

Sv. Då det en gång var afgjordt, att vi skulle slåss på pistol, var det oumgängligt att anskaff: vapen. Mina egna pistoler vore ganska dåliga Jag tänkte på min svågers. Jag begaf mig till honom, om aftonen, och tog vapnen, som funnos hos portvakten. oFr. Hade icke, dagen förut, mellan edra ömsesidiga ombud fråga varit om, att man ej skulle begagna sig af vapen, tillhöriga någondera af motståndarne? Sv. Aldrig. Fr. Och dagen derpå, talades det då derom? Sv. Jo. Men såsom min svågers pistoler e voro mina, så kunde jag betjena mig af dem Fr. Vore icke er svågers pistoler er be kanta? Sov. Nej; icke i den meningen, att jag nån sin försökt dem. Men jag kunde någongång hafva sett dem. Fr. Hade ni andra att välja på? Sv. Jo. Vi hade också br Alexander Dumas pistoler. Mina och hr Dujariers sekundenter kastade tillsammans lott med en guldpenning, om hvilkadera skulle brukas vid duellen. Lotten utföll till mina sekundanters fördel och sålunda var det som min svågers pistoler kommo att användas. Fr. Men ni är ganska stårk på pistol; och ni hade lagt band vid geväret, såsom ni vanligen plägade. göra. Den anklagade svarade med rörelse: mar kan från Paris låta hemta alla vapensmeder och, om P enda af dem säger, att han kännei mig, Må man anklaga mig för allt hvad mar behagar. Fr. På duelldagens morgon, vid hvilker timme hade ni stigit upp? Sv. Vid pass kl. 7. Jag gick ned och sökt skaffa mig en hyrvagn. Mot kl. 8 kom ja hem, Jag tog då pistolerma och bar dem til Chaillot, tilt grefve TEcquevilliers, dit jag an