Aftonbladet – 27 april 1846, sida 1

nast. Att slåss på pistol, är att begå en gerning, som antingen är löjlig eller förskräcklig: löjlig, ty, om man skjuter bom, skall allmänbeten tro att man ej laddat med kula: förskräcklig, emedan, om man träffar, så är en kula vida farligare än ett värjstygn. Fr. Men huru kommer: det till, att en förolämpad icke behåller sin rätt att välja vapen)? Det vill häraf följa, att ni måste hafva förvandlat er till angripare? — . Sv. Alldeles icke. Jag föreslog värja; men man svarade mig, att jag måste antaga pistol, eller afstå ifrån duellen. Jag nödsakades då finna mig vid det vapen man ålade mig. Fr. Men af hvad edra egna sekundanter skrifvits skulle följa, att ni angripit (auriez provoque) Dujarier? Sv. Jag har ej kunnat göra det; ty omständigheterna utvisa nogsamt, att jag betraktade mig som den förolämpade. Ordet provogquer har i detta fall en helt annan betydelse än den att begära upprättelse. Och, enär jag till upprättelses vinnande, begärde en muntlig förklaring, men man nekade mig den, var det mig omöjligt att i en hederssak vika tillbaka. Jag måste från det ögonblicket fordra duell såsom en nödvändighet. Fr, På hvad sätt har hi skaffit er vapnen? ) Enligt duellprinciperna följer ibland: annat också den grofva orimligheten, att just. den, som förolämpat, alltid erhåller den stora fördelen att få välja vapen, om duell blir af. . Ty, här äro veppe personer, Å, och B. Den, som förolämpar med ord eller åtbörder, är Å. 5, är den förolämpade; och för att få upprättelse, gör han utmaning till duell:B. blir följaktligen angriparcn (nemligen i afseende på duellen), hvarför. den andr den utmanade, skall välja vapnet. ÅA. bek a således alltid, ätminstone efter 5, ,-: Dekommer en; ätt, hvilken han väl mr. .gegen, vapenvalet: då bam primitivt va: MSE af allt borde hafYa, Primitist.YO it förolämparen. a Red, anm.