Aftonbladet – 24 april 1846, sida 3

terne var stadgad för duellen? I stället för at ögonblickligen besvara Dujariers skott, såson det uttryckligen var öfverenskommet, bar har icke länge och i god ro beredt sig på det skot han sköt? Det var först på de Boignes stark: uppmaning han lossade det. Hrr Pittey oc Dumonet, som befunnpo sig i grannskapet, hafv: förklarat, att man emellan de begge knallarne hade tillräcklig tid för att kunna räkna till fyra Afven för doktor Deguise förekom det räcke alltför länge emellan skotten. Enligt hrr Ber trand och de Boigne, bör man räkna dröjs målet till 40 å 50 sekunder. Om alla dessa anmärkningar varit nödvändig: för att rätt kunna bedöma de fakta, hvarfö anklagelse skett, är det icke mindre vigtigt äfven för samma ändamål, att lära känna der anklagades personliga moralitet i öfrigt. Man finner under bans föregående lefnad er handling, som icke gjorts till föremål för e juridisk undersökning och för närvarande äl stölld på framtiden, men hvilken man imed: lertid anser sig böra nämna. En fru Bovis, härstammande från Guadelovpe, hos hvilken Beauvallon ofta giorde besök, och som han sade vara sin slägting märkte, någon af första dagarne i Januari 1840, att ett ur, tillbörigt en person i hennes familj, försvunnit från den plats, der man vanligen brukade sätta det. Genom efterforskningar erfor man snart, att det den 14 Jan. blifvit af Beauvallon pantsatt på Mont-de-Piöte, hvarifrån det sedan utlöstes genom fru Bovis försorg. Fru Bovis, hörd under rånsakningen, har väl nu förklarat, att Beauvallon ej stulit uret från