Å andra sidan påminner man sig, att då hr Bertrand vid stridstillfället infört ett finger i pipan på en af pistolerna, hade han fått det svärtadt, hvarföre ban sagt sig tro gevären vara försökta; men hvilket hr dEquevelley då bestred, med förklarande, att han blott afbränt fängkrut. Denna omständighet måste ådraga sig instruktionsdomarnes uppmärksamhet. Undersökning derom har derföre skett, och man har kommit till det resultat, att pistolerna nyss förut måsie hafva blifvit afskjutne. Af hvem? Det sista har ej kunnat fullkomligen utredas; men det blir likvål icke synnerligt tvifvel unkastadt, då man frågar hvilket bruk den anklagade kan hafva gjort af sin tid, hela morgonen den 114 Mars. Om aftonen förut hade han tillsagt, att man borde väcka honom klockan half sex på morgonen. Pourtvaktens dotter kom och klappade på hans kammardörr först klockan half sju. Emot sju tillsade bonom hr Arnoux, som tillbragt natten i hans rum, att stiga upp. Han bade redan lemnat sängen och begaf sig genast ut, utan att säga Arnoux hvart han gick. Då han iterkom, var klockan öfver tio, och sekundanierse väntade bonom redan sedan en god stund. Han hade nyss lemnat hr Berard, hos hvilken han inträffat kl. 9 eller half 40. Men hvad hade ban gjort ifrån kl. 7 ända till kl. 9, då br Equevilley kom till de Boigne med de vapen, som skulle begagnas i duellen? Om man antar hr Bertrands förmodan, så blir det lätt att förklara bruket af dessa två timmar, hvaraf man så omsorgsfullt bevarat hemligbeten. Och den anklagade, har han icke slutligen brutit mot sjelfva den lag, som af sekundan