Aftonbladet – 24 april 1846, sida 2

lenna införde sitt finger i pipan, fick han det svärtadt ända öfver nageln. Han tillkännagaf då sin tanka, att pistolerna måste hafva blifvit försökte; men dEquevilley nekade det och gat sitt hedersord på, att Beauvallon ej kände de vapen, som skulle brukas. Sedan förberedelserna slutats, ställdes kämparne på hvar sin plats och de Boigne gaf signalen. Dujarier sköt genast, och kulan gick på en betydlig böjd till höger om Beauvalion. Dujarier lät då sin pistol falla till jorden, i stället för att han bort upplyfta den, för att dermed skydda sitt hufvud. Med detsamma, i stället att draga sig tillsammans, öppnade han sig och visade sitt bröst. : Skottet besvarades icke genast; utan mellantiden blef, emot öfverenskommelsen, så lång, alt de Boigne ansåg sig böra ropa till Beauvallon: men skjut då, min herre! skjut dål Slutligen lossades skottet. Ett ögonblick hoppades man att Dujarier icke var träffad, emedan han stod upprätt. Men snart vacklade han och föll baklänges: han var svårt sårad i ansigtet. Uttrycket i hans blick, full af ängslan; tillkännagaf, att han bibehöll hela sitt medvetande; äfven sökte doktor Deguise, som på honom använde all sin möda, ställa honom till freds. Då de Boigne frågade honom om han led mycket, svarade han med en jakande nick. Derpå bleknade hans anlete och han aåfled. Kulan, som träffat litet ofvanför näsroten, hade gått igenom öfre meaxillarbenet, trängt midt igenom hufvudet, krossat en del af occiput och svårt sårat ryggmärgen. Denna strid, förkastad af moralen, förbjuden genom landets lagar, och hvilken kostat en menniskas lif, hade den slutligen skett enligt ärlighetens föreskrifter, hvilka väl åtminstone böra iakttagas vid dessa slags företag, som kallas hederssaker? Man måste draga det i tvifvek Först: .och främst voro utsigterna att segra för