Aftonbladet – 24 april 1846, sida 2

lerefter kunna göra fem steg framåt innan de köto. Hvardera borde upphöra efter ettskott. Äfven stadgades, att så fort den ena skjutit, skulle den andra i ögonblicket lossa sitt skott. För att afgöra frågan, hvilkendera hade att välja vapnen, kastades lott med en guldpenning. Lotten utföll till Beauvallons fördel. Till plats utsattes Cbåteau de Madrid isBoulognerskogen. Dujarier ditkom klockan 40 i sällskap med de Boigne, Bertrand och doktor Deguise. Han väntade i halfannan timma, utan att fienden visade sig. Det var kallt; snö föll. Hans sekundanter föreslogo honom att återvända till Paris; men han nekade, emedan han ej ville se sig tvungen att återkomma dagen derpå. Vid pass kl. 44 och 35 minuter syntes en fiaker, hvarur Beauvallon steg, i sällskap med dEquevilley och grefve de Fiers. Hr de Boigne nalkades de tvenne sednare och föreställde dem ännu en gång duellens orimlighet. Han vände sig äfven till den anklagade med samma ord och med mycken ifver. Men denne svarade kallt, att han blifvit förolämpad, att fullt skäl för en duell egde rum, samt att för öfrigt ingen dylik sak bilades på kampplatsen. Likväl drog han sig tillbaka tiltsina sekundanter; men efter en ganska kort öfverläggning förklarade han, det ingenting var att ändra. H:ne de Boigne och Flers förordnades nu att utdela marken. Den förre utmätte fyratio steg tll afstånd, hvilket han sedan förökade ända till fyratiofyra, och lade på jorden sin näsduk och sina bandskar, såsom tecken till stridsmarkens gränsor. . Dessutom förminskade också de begge sekundanterne antalet af de steg, som hvardera af de kämpande hade rätt att nalkas mot hvarann. Imedlertid hade dEquevilley upptagit ur sin ficka ett par pistoler, som buro vapensmeden Devismes nampr, och hvilkas pipor voro blå till färgen. Han lemnade den ena till Arthur Bertrand att ladda. Då