Aftonbladet – 24 april 1846, sida 2

de begge kämpande så olika som möjligt. Dujarier var alldeles nybörjare i skjutkonsten; och det ända till den grad, att, sedan han lagt kulan i pistolen, han af förseende aftryckte låset, så att, om geväret ej klickat, han utsatt hr de Boigne för den största fara, under det denne, änvu i sista stunden, gaf honom underrättelser om sättet att bruka vapnet. Beauvallon deremot, ryktbar för sin skicklighet som fäktare, var ännu fruktansvärdare på pistol. Detta försäkrade hrr fEquevilley och de Flers den 40 Mars hr Artbur Bertrand; oaktadt några vittnen, hörde vid ransakningen, påstå motsatsen. Hans skicklighet har ätven blifvit intygad af hr dAugny. Slutligen måste man frukta, att pistolerna icke voro honom obekanta. Hr dEquevilley har sagt dem tillhöra honom, och att han köpt dem hos Devismes. Men detta anförande är falskt. Allt bidrager till den tanken, att pistolerna tillhöra hr Granier de Cassagnac. Denne påstår väl, att ban icke lånat dem åt sin svåger; och att de, för öfrigt, den 14 Mars befunno sig hos Devismes, antingen i hans magasin vid boulevard des Italiens eller i Batignolles-boden. Hr Devismes är imedlertid öiverbevist, att han den 41 Mars icke hade hr Granier de Cassagnacs pistoler i sina händer. Det är först elteråt han på dennes anmodan hemtat dem, för att rengöra dem och uppsätta dem i sin bod. Man har bemäktigat sig hr Graniers pistoler och wvisat dem så väl för grefve de Flers som för hr Arthur Bertrand: begge hafva ansett sig igenkänna dem för desamma, som blifvit brukade vid duellen. Hr Bertrand har dessutom förklarat, att de, likasom desse, buro vapensmeden Devismes namn, och att piporna voro af samma färg. Man har också funnit kulan, utdragen ur Dujariers hufvud, vara af alldeles sådan kaliber, att man dermed kunnat ladda hr Granier de Cassagnacs pistoler.