— underrättade Dujarier härom; men denne fort for i det val han en gång gjort. Han tillbringade en del af aftonen i sällskap. med hr Alex Dumas, som ej lemnade honom förrän vid midnatten. Annu var ingenting oåterkalleligt beslutadt. Klockan 4 på natten fick han et bref från Arthur Bertrand, hvari denne till kännagaf för honom, att striden skulle eg: rum dagen derpå, och bad honom hålla sig färdig ifrån morgonens början. Sålunda gingo tvenne menniskor att sätta sir tillvarelse på spel i en tvekamp; utan att åt minstone den ena al dem visste för hvad or sak ban trotsåde döden. Och om måndagen då på eftermiddagen någon frågade Dujariei om affären var allvarsam, hade han svarat allvarsam? jag kännericke ens hvarföre jag slåsst Denna hans okunnighet synes till och mer klart af ordalagen i det testamente, hvilke han ämnade uppsätta om natten, som för ho nom var den sista. Se här inledningen til denna skrift, affattad i ett af dessa ögonblick då -menniskan känner sig gripen af alltför höga känslor, att söka dölja sanningen: Dagen innan jag skall slåss för den obetydligaste sak, för en den orimligaste förevändning, utan att det varit möjligt för mina vänner Arthur Bertrand och Ch. de Boigne att förhindra er strid, som min heder fordrar att upptaga till följe af sjelfva utmaningens ordålag, tillkännager jag här min sista viljan (Forts.) ——— — EN DUELL. Uti Madrid egde nyligen en duell rum mellan de begge bassångarne Ferlotti och Salvatori vid ita:ienska operan, emedan den förre beskyllde den sednare att, vid en representation af Puritanerna, hafva fört oväsen bakom scenen, hvarpå denne svarade med en örfil; De slogos på sabel och Ferlotti sårades i halsen. Hans motståndare rymde genast och truppen är således renons på basar. : !