Aftonbladet – 22 april 1846, sida 1

sjelfva, kommit Eonom att vänja sig vid ett visst slags skämt och vissa friheter i talesätt, dem en väl uppostrad man aldrig tillåter sig. Så-. ledes, vid dinern den 7 Mars gjorde han: hähsyftningar på åtskilliga delar af Hr Rozer de Beauvoirs klädsel, drack en skål för bans bår, utbragte en toast för hans halsduk, och en annan för hans vest. Hr Roger de Beauvoir svarade honom genom ett utfall, riktädt mot la Presse, och drack en skål för m:r Montbo!ons memoirer, hvilkas utgifvande denna tidning puffat. Skall man tro hr Roger de Beauvoirs vittvesmål, hade Dujarier några ögonblick derefter rest sig och tillkännagifvit, att han skulle kalla alla fruntimmer du; sedermera: bade hån jör detta ändamål vändt sig till måmsell Litvenne, kallat benne blott vid förnamnet, och skrutit, alt han inom sex månader skulle erhålla hennes ynnest. IFikväl måste anmärkas, att Dujariers ord, såväl till Rozer de Beauvoir sort till mamselil Licvenne, undföllo nästan alla de öfriga gästerna, hvilka voro för månge att deltaga i ett och samma talämne, och lör det mesta upptogos af hvar sina bordgranhar. Sedan man uppstisit från borde, hade Dujarier och Roger de Beauvoir börjat ett samtal, hvars enskilda uttryck man ej fullkomligenkan bestämma, men som syåes hafva angått en teuilleton, för någon tid tillbaka af den sedmareinlemnad till la Presse, och hvilken bän ville hafva genast införd. Vid slutet af dönna konversation skulle Dujarier hafva frågat det andre. bxom ban sökte sak med honom?) Hr Roger de Beauvoir hade svarat honom, att han aldrig sökte sådant, men understundom ändock