Aftonbladet – 22 april 1846, sida 1

soir2, nu hade den förut omtalade rättigbeten att vara närvarande vid middagen, hvarom man der :öfverenskommit. ,, Men innan man ingår i de enskildheter, .som ledde till det bedröfliga mötet den 44 Mars, är det måhända nödvändigt att först påminna sig hvad Dujarier var. Man har föresatt sig att framställa honom såsom en: person af högdraget och nirgånget sätt, hvilken 10ade sig att gifva samtelen en sårande. vändning; såsom en man, med få ord, som skulle bafva haft en pirvenys oförsyuthet. Imedlertid var han ingenting af allt detia; och rör att öfvertyga sig derom, behöfver man blott höra Hr Sers viltnesmiål, hvilken ett helt år episat tillsammans med honom. Detta vittue har förklarat, att Dujarier aldrig förekorämit honom fallen för gräl; att han hos honom endast. anmärkt nigon sträfhet i lynnet, och en viss köld emot. personer, som mMisshagade honom; men att det ver en stor mängd menuiskor, som ej kunde förlåta honom den upphöjda plats ban. vetat förskaffa sig inom jurnalismen och den utsökta lyx, hyari han lefde. Verksam, ingigtsfull, skicklig administratör, aldrig på nöjen slösande en tid som arbetet fordrade, hade han, oaktadt ganska ung, samlat en betydlig förmögenhet; För öfrigt. böll ban icke mycket på de penningar han med. lätthet förvärfvat: också hade; han namn för att vara en djerf, men dock, tillika ädelmodig. spelare. . Likväl måste man vidgå, att deltagandet i sällskapskretsar, der den största öfvergifvenhet i tonen herrskar, så väl som hans förhållande till fruntimmer, hvilka ej af andra fordrade en bofsambet i uttryck som de icke pålade sig