Om någons Öde är tungt och tröstlöst, så är det visserligen den ålderstigna tjenarinsans, som, sedan hon förnött biomman af sitt lif, uppoffrat sna bästa själsoch kroppskrafter och sin helsa för enira, ändtl. på gamla dagar ser sig nödsakad att framsläpar sie egen utnötta varel.e i fattigdom ech bjalpösbet. En så-an lott är den arma qvinraas, för hvårs skul man nermei vågar anropa välgörenheten, då inzen allmänr inrätltning ännu mottagit henne. Hon har allt ifrån sin ungdom oafbrutet tjenat i hufvudstad:n och nä mast der-; oiektng. Alla bennes betyg viltna om ärlgbet, dugighet och arbetsambet. Alltsedan 18149 tar Kcn deck varit rörd af slag i venstra sidan, kvilket onda på eedra:eåren så tilltagit, a:t hon numera är urståndsatt att ta.a tieast, hvilket ytterligare kestyrkes af 3:na lika ete yg, afgifna af Her Grubbens, Hagdahl och Palmgren. En arbetsdag full af försakeser -och tunga mödor och em afton — dena vi kala hvilans stund. — blott en fortsatt ännu bistra:e kama mot nöden och lidaadst, -:e der de enda vinster hon, undor en snart 60:årig lefoad, lyckales draga ur det rika lifvets urna! t J ädle, hvars gädje det är att barmhertgt j mna de oj-mna lotter, att aflyfsa bördor och Jäka sår,, söken äfven upp denna olyckliga och räcken hen-e en stödjande band. Rädden henre icke blott med en gäfva för stunden, utan bke!dra hjeipen henna tillnågon arbetsförtjenst, lämpad efter hennes tynande krafter, ty cet är isynnertet härpå, näst Gud, som hon, van vid arbetsamhet cch bärdighet, grundar sitt hopp om att på wet ärligt sätt tunna uaderbåla sitt lif. Den gamla tjenarinnaa är boende vid Öfra Skeppa;egatan å Ladugårdelandet 4 44, bottenvånrgen, företa dörren till venster.