dar sjelständiga krafter, dels också påtagligen uppenbara, att öfverallt i landsorten en viss orc framalstras af farhågan att systemet skall stadna vid blotia jemkningar i afseende på de stora Teformfrågorng. BLICK TILLBAKA. Under veckans lopp bar våren hållit sitt intåg på Djurgårdens område. Väl bär gräsvalden tills vidare endast den obestämda färgen a! ett utslitet jägarelivre, väl har våren ännu icke kring det palats af sten, som Kupgligheten å! sig byggt vid Rosendal, åt luftens sångarkungar byggt pslatser al grönska; väl stå ännu träden, kala i hufvudet, och vänta att få sina nya pe ruker fördiga till första Maj, för att värdigt kunna representera på denna nordiska bemärkelsedag. Men herr Pohl har redan med Moses staf slagit i hälleberget, så att punschen strömmar, och positiverna vefvas flitigt på Djurgårdsslätten: allt säkra tecken till vår, så visst som stegel och hjul äro det till ett laglydigt, civiliseradt sambälle. I accessoirerna på denna vårtafla fatiss blott kaffeförsäljerskor, som, sittande på sjelfva kaffereservoiren, för att hålla den varm, u bjuda sin mocca för två skillingar koppen, och Stockholms-gaminer, som erbjuda sig att stå på näsan för tre styfver gången. Vid de fyra skiljovägarne ler Bellmans byst, med det vänligt melankoliska uttrycket i sina regelbundna drag, åt den annalkande våren, och de första, varma solstrålarne hvila gerna på de oförvissneliga bladen iskaldens segerkrans. Han älskade naturen värmt, den ädle sångaren, och derför b!ommar också naturen med varm gentärlek mot hans äras bild. Några tusen alnar derifrån nalkas en jordbäfning, den nya Tivoli-lokalen. Allt skall skapas om, det gamla falla, det nya uppstå förskönadt, och det, som man påstår, ännu denna sommar. Eit ganska revolutionärt företag! Sorgespelet Erik KIV har utkommit i tryck. En herrlig skapelse, af högre intresse att läsa, än se från theatern. Sällan har väl kärleken hviskat ljufvare ord, mera sann poesi, än här Erik och Katrina Månsdotter. Aldrig tog ädel, konungslig ärelystnad en högre, mera örnlik flygt, är här Erik, i sin glänsande inspiration vid underrättelsen om Baggens sjöseger under Bornbolm! Eriks galenskap, inledd med de betydelsefulla ord ban yttrar omedelbart efter Nils Stures mord, är tecknad med mästarband! Men, med allt detta, ger skådespelet många anledningar till små anmärkningar. Författaren bar på en mängd ord lagt origtig tonvigt. Versen är icke sällan temligen tung. På några ställen träffas till och med våldsamt ledbrutna meningar, konstruktioner sammanställda med tvångsmedel. Då förf. bildade sitt verk, har han sett för mycket i stort, för att skrapa och fila hvar ojemnhet, och just för det kolossala i hela gestalten blundar en verklig vän af det sköna för dessa flickar i buden, dessa ripor i ytan. Men det finnes Gudi nog af. afundsamma dvärgar, som älska alt bila sig fast i jättarnes fötter, litterärt småfolk, som af instinkt sky det verkligt stors, som känna sig stolta då de kunna uppröra en storm i ett glas vatten. Enär pjesen inför elt visst parti funnits ganska misshaglig, ehuru förf. i sitt arbete skipat den strängaste poli:iska rättvisa, och låtit folkuppviglaren krossas genom sjelfva de massor ban satt isvallning, enär, enligt hvad man vill veta, pjesen till och med föranledt vissa, lifligt uttryckta demonstrationer, lära väl antagligen icke de komma att fattas, som, med argumenterna af ofvan angiina formfel i bänderna, ropa: korsfäst! korsfistl öfver det snillrika arbetet. Skränet blir kanske icke obetydligt; anathemerna icke tvetyd ga. Servilismen har, liksom friheten; sina enthusiaster. Men, om någon, svensk, dramatisk författare, bör herr Börjesson kunna trösta sig med denna vackra tanka, som fru Stael så vackert uttrycker: Je ne mourrai pas tout ceutier, et dans mille ans encore une de mes pensees gåEnereuses ira faire pa!piter un,coeur fenreuxp. ) , Såsom tidningen Dagen sjelf försäkrat, stod dess prenumeration på ganska goda fötter. Afven Söndagsbladet utgafs; enligt sammanstämmande berättelser, med pekunier vinst. Den person, hvilken gälde som förläggare för begge dessa, ekonomiskt lyckliga företag, boktryckaren Schulize, har imedlertid plötsligen lemnat staden. Det kan man kalla att vara: etiam in tutis vigilb. Kanske återvänder han snart ) Jag skall: icke dö helt och hållet; ännu tusen år härefter skall en af mina ädla tankar komma