Aftonbladet – 21 april 1846, sida 2

nom ett konterfey, hvilket man allmänt ansåg vara mycket väl träffadt på förhand gjort sig ett beerepp om den store konstnärn. Han framträdde ändtligen, men det var ieke den Pagsnini man tänkt sig, med det långa håret och den tätt tillknäppta svarta rocken, den något otympliga bugningen: — det är Paganini i7en pariserdandys elegantaste form och finaste maner. Han visade sig i blå frack och hvit atlssväst, fina glacehandskar och friseradt hår samt en halsduk på nyaste modet. Han helsar elegant och ledigt gom en maitre des graces, drar af sina glacthandskar såsom en aktör på tbeatre francais och begagnar sin batistnäsduk lika behagfullt som ett fruntimmer. Han spelar och ingenting i hans rörelser förråder Paganini, utan snarare Lafond eller Mayseder; men han spelar såsom Paganini, oförlikneligt; ty endast i honom lefver förtrollaresnillet som öfvar sitt välde öfver alla. Man jublar; bifallet vill icke taga slut; han visar sig åter och tackar, men det är icke teater-Paganini, utan den fina degagerade verldsmannen, som med sitt snille äfven i det yttre förmår hvad han vill och visar att den äkta konstnärn icke kommer af sig för ett försök att gifva honom dementi, utan blott skrattar deråt. — Vid rengöringen af Theater Argentina i Rom påträffades nyligen i en af de mörkaste Iloserna på första raden liket af en i domino klädd ung dam, mördad af flere dolkstyng och redan till hälften öfvergången tiil förruttnelse. Det är icke något tvifvel tinderkastadt, att hon fallit ett offer under sednaste karnavalsfesten, hvarefter theatern varit tillsluten. Orsaken till hennes mord kan väl icke -hafva Varit annat än svartsjuka. Man har innu icke lyckats upptäcka några närmare omständigheter, i afseende på brottet, ej heller hvem den mördade i lifstiden varit.