Aftonbladet – 21 april 1846, sida 1

på händerna och i ansigtet,mina läppar voro tjocka, jag kände mycken smärta i dem. Högra ögat kunde jag ej se med; det var svullet och blått. I hufvudet var jag så yr, att jag ej kunde gå. Jag kunde knapt kläda på mig och tyckte att rummet gick omkring. Mannen tvättade mitt ansigte och mina händer, och han gaf mig ett glas bränvin. !Jag ville ej dricka de, men jag var rädd för den obarmhertiga menniskan, så att jag söp ur det, och då började jag gråta. Jag ville gå derifrån, men det fick jag ej lof till. Bonden körde mig derifrån med en häst för vagnen; jag satt i vagnen och fick ej gå ned ur den: Om middagen kommo vi till en stor landsväg, som jag ej hade varit på förut. Vi kommo till en stor gård, der resande bytte om hästar. Här körde bonden in på gården. Jag satt i vagnen. Här kom så mycket folk omkring vagnen, hvari jag satt; det var några druckna menniskor, som ryckte mig ned från vagnen, och jag slog hufvudet i en sten, så att blödet rann. Här voro älia menniskor lika elaka, som i den byn, der bonden, som körde mig, var hemma. Om aftonen körde bonden härifrån med mig och körde hela natten;han var så-drucken, att han satt och sof i vagnen, och hästen gick -på sidan af vägen och vagnen välte omkull. Hästen föll också. Nu vaknade bonden och blef mycket ond, han reste upp vagnen och körde mycket fort. Om morgonen kommo vwvi till ett stort, gult hus; här körde han in på gården och tog mig i armen och ledde mig in i huset; bär bodde en herre, som var blåklädd och hade: stora, blanka knappar i fracken och