Aftonbladet – 21 april 1846, sida 1

blef mycket ond, då han såg, att jag ej kunde skrifva. Han tog mig in i ett annat rum, der ingen mera var, än han och jag; han slog mig med ett stycke tjockt tåg, som. var stora knutar på. Han slog mig så länge, att jag ej en gång kunde resa mig upp från gollvet. Han gick ut ur rummet, men jag låg qvar. Detvå män, som hade fört mig dit, kommo in till mig och buro mig ned till sjön, der de bade en liten båt; de lade mig i båten och rodde mig tilldet huset, der jag hade legat om natten, och den karlen som bodde här slog mig och bar mig in i det rummet, der det var jernstänger för fönstret, och dörren stängde han. Nu kunde jag ej gå på golfvet, utan lig i sängen bela dagen. Jag var mycket bedröfvad ech tänkte; att jag aldrig skulle få komma derifrån. Följande morgon kommo två män in till mig. Den ene var mycket tjock och välklädd; den andre ver ett tjenstehjon. Den ene tog en matsked och stack skaftet 2f skeden in i munnen på mg; den andre bade en mycket fin jernsyl, som ej var fjoekere In en synål. Den stack han i nacken på mig; han stack den så djuzt, att jag hädde den i munnen, och det gjorde så ondt, att jag föll på golfvet. Blodet kom ut ur munnen. Hs:n hade en L:ten flaska med doppar i, hvaraf han gaf mig att dricka, och när jag hade druckit, bef jag så yr i bufvudet, att jag ej minnes mera af den dagen. Jag vet icke om de gjorde något annat illa vid mig). Om natten vaknade ) Man frestas här verkligen till att antaga det värsta: en samvetslös misshandling; ty en sådan