Aftonbladet – 21 april 1846, sida 1

öppna mina ögon för gråt. Hustrun kom in hon bad mig stiga upp och jag gjorde det Hon gaf mig mina kläder, ty dem hade bon den haft inne i ett annat rum; bon ville gifv. mig bränvin, men det ville jag ej smaka. Led sen var jag och ingen tröst fick jag; Gud visstt jag ännu icke af, så att jag kunde badja til bonom. Jag visste ingen annan bjelp än min fader. Jag trodde, att ban kunde bjelpar mig Denne bonde skjutsade mig nu norr ut. Om eftermiddagen kommo vi till en liten stad, som vi hade sett föru. Den låg vid sidan af stora vägen, ned vid sjön. Utanför staden låg et stort hvitt stenhus; der körde bonden in pi gården md mig; han bad mig gå in och jar gick in i buset. En herre bodde der, och denne man. var den grymmaste, som jag här sett och i staden voro många menniskor mycke elaka inot mig. Denne man tog mig vid ar. men och ledde mig in i ett rum, der det va tjocka jernstänger satta i kors för fönstret; dej måste jag ligga ensam om natten i detta stygg: rum och kunde icke sofva; Jag gick på golf vet hela natten. Dörren var väl stängd, oc! jag kunde icke komma ut. Bittida på morgo nen saälle jag mig upp i fönstret för alt se på de minga fartygen, som lågo vid staden, oct på ett varf, der det byggdes fartyg. Två kar lar följde mig till staden, in i ett stort hus der det var några herrar, som gålfvo mig er liten bit krita. De skrefvo först på bordet föl mig, och jag skulle försöka att skrifva eter. men det blef icke rigtigt; ty jag hade ej lär! rig att skrifva. En man, som var mycket hög och hade fina svarta byxor och frack på sig