Aftonbladet – 18 april 1846, sida 3

jag steg-upp. Emellanåt var jag så hungrig, att jag knappt kunde gå. När jag kom till någon gård, så var den liten och folket åt dålig mat. Här var ingen stor väg, utan bara en gåpgstig och jag var så vilsen, att, när jag lade wig i skogen under träden om aftonen, tyckte jag om morgonen, då jag vaknade, att solen gick upp på oriktigt ställe, oeh jag visste icke hvarifrån jag kom eller hvart jag skulle gå. Jag gick upp på de högsta berg Jeg såg, och när jag kom upp på bergen, såg jag hus långt borta. Så måste jag gå hvar dag i skogen en lång tid. Jag önskade hvar dag finna någon stor väg, men det stod icke till att fiana mnågon väg, utan bara en gångstig. Nu fick jag se många underliga djur, som jag aldrig hade sett förr. Dessa djur bade mycket stora horn. Mebniskorna, som egde dessa djur, voro klädda i skinn. Det var ett mycket otäckt folk och obarmbertigt. Jag var rädd för dem, då Jag först fick se dem. När jag kom till något hus, der sådant folk var inne, luktade det mycket lla der, Jag måste gå i skogen hvar dag, och ingen menniska kunde visa mig vägen. till den stora landsvägen. N ; (Slutet följer.) — MÄRKLIG HANDEL. I en dansk stad inkommonågra bönder nyligeh till en handlande och ville köpa ett ur. Säljaren roade sig med dem, och sade att han ej ville häfva mera än ett korn och sedan dubbelt upp för hvarje kugge i kronhjulet. Den ene bonden antog anbudet, vittnen tilkahales, handeln afslutades; men huru förfärad blef cke bonden; då uträkningen visade, att de 30 gånser kornet, som skulle beräknas -dubbelt upp, lemnade ett så stort facit, att efter räknandet ar korens antal i ett jumfrumått, till betalningen erordrades mellan 4000 och 1400 danska tunnor korn. Emot en liten traktering lät likväl den delmodige säljaren hela handeln återgå.