Aftonbladet – 18 april 1846, sida 3

lärde mig att skrifva P. P. S. med krita fönstret. om aftnarne, och han sade, att de skulle vara mitt namn. Jag gick nu derifrån och det var mycket skog utefter den vägen som jag gick. Det var sommar och vacker väder. Jag gick denna väg i omkring 2 veckor; di kom jag till en gård, som låg nära en insjö Jag gick in i huset. Der ville mannen, att jag skulle. stanna, men jag förstod honom icke, utan gick, men han kom efter mig och Jag följde med honom tillbaka. Då jag kom tillbaka in i stugan, gaf hustrun mig mat, och jag åt. När jag hade ätit, gick jag med mannen ut på ägorna, der vi gräfde upp stofa stenar ur jorden; här var jag till hösten; då ville han ej hafva mig längre, och hån gaf mig inga penningar och inga kläder mer än en skjorta. Nu gick jag derifrån och hade icke penningar och icke kläder, ty dem hade jag slitit ut. Då jag hade gått hela dagen, var jag bungrig och gick in i ett stort hus. Jag stod vid dörren. Hustrun satte fram en stol åt mig och jag satte mig på den; hustrun gaf mig mat och jag åt mig mätt. Hustrun följde mig ut på logen, der nannen och en piga stodo och tröskade säd. Jag fick nu tröska i stället för pigan, och jag blef. der hela vintern. Detta var den tredje vintern, som jag var borta från min fader. Om våren ville mannen ej hafva mig längre, jag ick nu litet penningar af honom, men inga läder, och var då mycket dåligt klädd: Jag sick nu derifrån, men var mycket sorgsen till mods och började åter göra metrefvar och klock.edjor för att förtjena penningar och mat. Dena väg var mycket ledsam. att gå, ty der var Hycken skog och långt från det ena huset till et andra. Jag gick andra små vägar för att å nattrum, men stundom måste jag ligga un-er träd i skogen om nätterna. Ingenting hade ag att äta när jag lade mig och ingenting när