villsändes. Liibeck. 0. BERGH. Anmälan till INSTITUT eller UPPFOSTRINGS-ANSTALT för Flickor. Bland nytiiga anstalter inom huofvudstaden, egnade åt det uppväxande slägtet, saknar man ännu en för sådana medelrzlassens Döttrar, som önska förvärfva skickligbet i rent husliga och ekonomiska yrken, cch bilda sig tiu dugliga hushålierskoör, husmamselier eller ock busmödrar. Deraf komraer ock alt man har lättare al få tio dug liga och pålitliga pigor, än en verkligen kunnig och pälivlig hushållerska. Säkert ska!l ett stort chorus FruarMatmödrar instämma bäruti, äfvensom i dem önskan alt härmed må varda annorlunda i framtiden. Ty mycket af hushållets, af familjens och i synnerhet af familjemoderns trefoad beror af denna hjelp inomhus, hvars embete är af mångfaldigt innehåll, och lika mycket af moralisk som af materiel art, ty hon står som en mellanlänk emeilan husbondfolket och tjensuUolket, och kan i desna egezskap bemedla mycket godt, men eckså mycket ondt, allt som hon är och vil! och lärt sig. Behofvet af denna klass personer är allmänt. Allmän är äfven klagan öfver dem. Och denna torde ej kunna afbjelpas, utom: genom en bildnings-anstalt, enkom egnad för dem; som önska utbilda sig i denna riktning. Den torde äfven vara välkommen: för en mängd obemedlade föräldrar, som så sig ur stånd att för sina Döttrars framtid bereda de battre vilkor, inom hvilka deras baradom förflutit, och som, medcan för deras Söner verlden med tusence vägar för arbete och bergning står öppen, se för sina Döttrar blott ea enda trång, smal väg, radan uppfylld af qvinhor som der trängas för bergning, qvinnor med bleka kinder, upphettade, försvagade ögon, af nattvak eller tårar, — vi mena synåtens väg, vi tala om sömmerskor na. Det är, bekant att dödligheten inom denna klass är större, än inom någon annan i samhället. Vi beklaga ej de som dö, men ofta de som lefva. Huru bittertnär man så gerna vill arbeta att j kunna få arbete! — är en klagan mycket vanlig bland dessa Ty hlott en riaga del af dem, som trängas på denna väg, lyckas aft få tillräckligt arbete ; många stä arbetslösa och dragas då af -förtviflan och af hvarjehanda locketser in på vägar, som äro afvägar från dygdecs väg och hvilkas ändalykt är elävde och vanära. Huru. månoga föräldrar sjunka ej i grafven med en tröstlös blick på sina Döttrars framtid! Huru många unga menriskor, med friska arbetskrafter och goda anlag, gå ej förlorade för sig sjelfva och för. menskligheten, genom samhällets kloster: sione i afseende på qvinnans lif och utveckling. Annorlunda skulle det blifva om en mera liberal anda inom samhället öppnade flera vägar för qvinliga anlag och förmågor til utveckling och arbete. Det har bahagat Gud att låta den: oskönaste af lafvar, Askgrå lafven (Lichen cinereus, Liace) innehålla den skönaste eld och Aurorafärg, att i den ringaste al buskväxter, Enbusken, nedlägga de mast välgörande holeogifvande krafter. Och denua bundna eld; denna helsogifvande kraft bar det blifvit menniskorna gifvet att lösgöra, alt befria, sig till välsignelse. Och de ha gjort det med lafvaraa, med buskarna, med de aldraringaste naturprodukter. Men anlagen, krafterna i menniskosjälar — — måano man bär ej föraktat ech ännu föraktar de små, de skenbart ringa, de glanslösa?! Torde dock hända att i dessa en välgörande eld, en välsignande kraft ligger förborgad, bunden, och som frigjord skulle gifva mången själ sin helsa, öfver mången enskilt krets låta uppgå en glad morgonrodnad: — Och månne ej på idea husliga industriens och ekonomiens område ännu ouppbrutna marker fianas, som i våra dagar mer än någonsin. skulle löna sig att uppbruka? Och som kunde gifva tusentals qvinnor medel till verksamhet och bergniag, icke blott som tjenarinnor utan äfven som sjelfständiga, goda och gagneliga medborgarinnor? Vi sakna ej iefvande, gläljande exempel härpå. Vare dock med denna yttre sjeliständigHet hur som helst, viden är kommen då arbetets ära erkännes vara en ära för alla, då hvar och en med silt pund, med sitt verktyg, vet sig kunna vara vår Herres tjenare eiler tjerarinna. Delta gör att arbetets högsta ära, arbetets förnämsta goda är icke det att förskaffa bergiing, det är att gilva menniskan aktning för sig sjelf. Denna är grunden för all förtjenst. Det är besinnandet al ofvan skildrade förhållanden, som bos några personer i hufvudstaden väckt önskan ätt upprätta en Läro-anstalt, uteslutande egaad atv bilda unga flickor. tiil skicklighet i husiga slöjder och yrkea, såsom: spinna, välva, sticka, sy kläder, laga mat, baka, brygga, färga; m. m. Enskilta sammanskow göra upprättandet af en sådan Anstalt möjlig. Et Fruntimmer, med mångårig och lycklig erfarenbet af ungdoms:handledning, kommer att förestå densamma, Dessutom anställes vid Icrättnivgen en Lärarinna och en Lärare, hvil ken sednare lemuar undervisning i christendom, historia, geografi, skrifning räkning, naturalhistor!a med serskilt afseende på djurs och växters användande i dena husliga ekonomien. Bsraen emottagas från 8 till 45 års ålder. För hvart barn betalas årligen 4100 Rdr—133 Rdr 46 B banko, hvaremot barnet klädes, födes, vårdas ochundervisas. så Ringheten af denna summa torde bättre än alla ord utvisar att icke blott enskilt nytta, utaa, hufvudsakligen kärlek till en god, allmänt gagsolig sak, föranleder företaget. Må detta i öfrigt så genom sitt syftemål, som genom sitt utförande, tala för sig sjelf tili tänkande menniskovänner. i Läro-anstalten är ämnad att öppnas nästkommande höst i-Oktober månad. Armälningar af dem, som öaska begagna den, böra ske urder loppet af sommaren. Närmare underrättelser öfver Planen m. m, lemnas uti Kceyserska huset vid Röda -bodarse, 4 tr. upp, isgången från Nya Kungshomsbrogatan; äfvensom hos Herr Magister BAGGE, i dess. Bokhandel vid Stadssmedjegatan, der äfven AntecKningslista finnes. ; j Herrar Förläggare! För att komplettera det uf Svenska. Förlagsföreningens Hrr Tedamöter mig lemnade Boktager, får jag ödmjukl. anhålla, att de Hrr Förläggare, som ännu ej hedrat mig med förtroende;. benäget ville tillsända mig del af sina förlagsartiklur, antingen genom Holmbergska Bokhan