monstrera det hr F. vore ett snille? Hur skulle väl detta vara honom möjligt? Hvilk medel stode honom till buds att härtill begagna Och för öfrigt, hvartill skulle alltsammans tje na? — Herr F:s sätt att gå till väga mot A består för öfrigt icke uti ett ordentligt och 10 giskt upptagande af de Almqvistska grundsat serna och ett på deras vederläggning sedan fo tadt omdöme öfver A:s hela skriftställeri; uta blott i ett löst och merendels obegripligt re sonnerande, fram och åter, hvaruti ingentin är klart, mer än det tydliga begäret att få h A. så nedsatt som möjligt. Besynnerligt och lindrigast sagdt, temligen elakt är ock br F:s stän diga försök att lägga dåliga motiver under h A:s litterära verksamhet. Vi hemställa hvå det skulle blifva utaf, om man vore befogar att påstå hvar och en drifvas af fåfängar, son skrifver i vigtiga ämnen, tillkännagifver sin lef vande öfvertygelse, och till allas pröfning fram ställer de skäl, hvarpå hans tankar äro grun dade? Tänk, om också hr A. å sin sida bör jade underskjuta hr F:s polemik något af all: dessa dåliga motiver,? Om han skulle vilje göra troligt inför publiken, att det endast vari af litterär, småaktig afund, af förargelse, af så radt hierarkiskt maktbegär, hr F. uppträdt mec sina utfall? Då ingen annan än Gud och hj F:s eget samvete har att göra med hans beve kelsegrunder, så vore hr A. utan tvifvel obe rättigad att påstå sådant, hvilket han också al drig gjort; men lika mycket bör då äfven hi F. taga sig till vara för ett fel, som ingen goc kristen, ingen vettig författare och knappt nå gon civiliserad menniska begår.