Aftonbladet – 9 april 1846, sida 1

rådde honom, att på en stege undersöka skadan der på dena gamla muren. Han hade nära afbrutit armen dervid, då en skenbart klippfast sten, hvari han fattat, då stegen vacklade, brast lös, som hade den i dag varit sammanfogad med mjuk kalk, och störtade med den ned på ett ställe, der det icke är godt att hvila.n Med oro öfver er olycka betraktade jag byggnadens defekta sida. För att övertyga folket, att ert fall härrört af stegens oörsigtiga uppresande lät jag genast anlägga samma stege för mig, pröfvade noga dess fasta uppställning och steg upp. Arbetarne inunder, öfvertygade om förmätenheten af mitt företag, hade aftagit sina mössor, hade fällt händerna såsom till bön och stodo på ängsligt afstånd från den vanryktade platsen. Så mäktigt verkar vanron, att de med bäfvan skulle skyndat till bj.lp, om ett olycksfall träffat mig, och i sanning fattades Töga, att icke denna deras tro blifvit uppfylld. Då jag uppbunnit den sönderbrutna listen, mötte mig från en öppning deröfver en så stark liklukt, att jag, ehuru icke af svaga nerver, erfor en ansats till svindel. Den hindrade mig likväl icke ifrån att kasta en blick igenom öppningen, och att igenkänna den nämnde skräpkammaren. Hastigt steg jag nu ned från stegen och, ehuru jag välbehållen kom till marken, trodde sig dock folket på mitt bleka ansigte märka, att något rysvärdt mött mig, och beklagligen hade de ej irrat sig. Utan att meddela dem hvad jag erfarit, befallde jag genast några af dem att följa mig in i slottet och till kammaren, hvilket likväl skedde med synbar ovilja. Rummet, till hvilket man först kunde komma genom ett mindre, hade, sedan den olyckliga dagen icke varit öppnat. Jag iuträdde. ensam och öfvertygad att jag var den förskräckliga hemligheten på spåret, pröfvade jag med aningsfullt sinne alla för ögonen befiatliga föremål. Min bick fästades ändtligen p3 den o:r