SLOTTET STA MMBRUCH). NOVELL AF I. VON GROSSMAN. : X. Lika djupt, som sonen intagen af smärtan, ehuru på annät sätt, vacklade den olyckliga beronessen genom sina rum, med sin jemmers klago!jud, än högt, än sakta ropande den älskade, förlorade, äa försjunken i sorgens apathi, än åter höjande sig i religiös kraft med stilla maning, att tåligt albida tid och stund, då Gud behagar lösa den obegri,: ga gåtan. Ännu alltid antagans möjligheten, att ibland Alvinas papper fiana ;ågon upplysning eller spår till ea ledande tankeriktning, hade hon en dag öppnat hennes skr fpulpet, för att förnya den flera gånger förut företagna undersökningen. Nästan mekaniskt utdrog kon alla lidorna och ville ej tro sina ögon, då hon i dem fann, hvad förut undgått hennes blick, i ett konvolut sin sons porträtt, efter påskrift tecknadt af Alvina, hvilket likväl syntes henne omöjligt, då hon visste, att Alvina var en medelmåttig tecknarinna — och förutsatt, att kärleken verkligen på underbart sätt kommit hennes svaga konstfärdighet till hjelp — hvilken anledning var förbanden, att deraf göra en hemlighet? Helena var — så slöt hon ganska riktigt — sannolikt förtrogen dermed, men ej den arma, olyckliga kunde ingen upplysning vinnas. Fiera erfarna läkares förenade bemödanden hade väl ändtligen lyckats, att gifva Helenas själssjukdom en kropp lig afledaing, genom en konstmessigt åstadkominen feber, och vid den väntade brytningen fästade sig hoppet, att den störda andliga organisationen skulle återställas. Baronessan stod ännu sysselsatt med bildens betraktande, då dörren öppnades och Alfred inträdde med armen i band. Förskräckt vid denna ) Se Aftonbladet MM 75; 76, 78, 79 och 81.