Aftonbladet – 9 april 1846, sida 1

några dagar uppskjuta din föresats. Helenas tillstånd lofvar en gynnande kris. Utsätt mig icke äfven för dödsångsten att behöfva frukta för ditt lif — för en duell med St. Auban. Hon steg nu upp och gick för att personligen efterhöra den sjuka. Några minuter derefter öppnades dörren och Felsman inträdde. Hans ansigte bar ut!ryck af djupaste bedröfvelse och med smärtsam rörelse fattade han Alfreds hand, då denne gick emot honom med frågan: Mir Gud, hvad fattas er? — Min vän, min sonb ropade han och tårar störtade ur hans ögon, gåtan är änpdtligen löst, som så många dagar törvillat vårt förstånd. Upplösningen är förfärlig, men ni är en man, och måste fatta er. — Liket af er olyckliga brud är funnet., ,Hvar, hvar?, skrek Alfred, och fattade krampaktigt karmen af en stol. På ett ställe, som omöjligt kunde föranleda oss till förmodan, att grefvinnan valt det till sitt gömsle. Det var en lång kist:, som med annat gammalt husgeråd vid rummens reparation blifvit undanröjd och befioner sig i ett skräprum, hvilket ... O min Gud! inföll Alfred, i ett sådant rum var jag mer än en gång då jag genomsökte hvarje slottets vinkel Och vi alla, med betjenterne, fortsatte Felsman; men hvem kunde förmoda... Hör nu huru jag gjorde upptäckten. För att se huru långt arbetet framskridit vid en ladas byggande, gick jag dit och fann alt tillfredsställande. Jag berömde arbetsfolket, hvarefter några tilläto sig anmärkningen: att det vore skada, att jag just valt den illa beryktade platsen för ladons uppbyggande, och den sköna säden skulle säkert en ond ande få ett eller annat sätt förderfva Jag log; då sade en af arbetarne: Nitror icke derpå herre, lå litet, som unga baronen, hvilken för några timmar sedan envisades, ehuru mycket vi a