Aftonbladet – 8 april 1846, sida 3

en grop, som skyldes af några furar. Jag vacklade icke ett ögonblick i mitt beslut, ty jag betraktade den handling jag stod i begrepp att utföra icke blott såsom försvarlig, utan såsom en förtjenst. -Det enda jag. fruktade, var, att jag icke skulle kunna springa nog hastigt inpå honom och att han möjligen skulle kunna skjuta mig innan jag hann draga honom ur slädan, eller att han kunnat taga en fremmande kusk, som kunde hejda min: arm. Min fruktan gick blott ut på att han skulle undgå min dolk, ty jag föreställde mig den sorg och det förderf, hans angifvelse skulle draga öfver en mängd familjer. Omsider närmade sig slädan. Jag sprang fram från mitt gömställe och drog honom ur slädan; vi tumlade -om i.snön, han: tog mig i håret, och under det jag flere gånger stötte mitt vapen i lifvet på honom, slet han en hånd full hår af mitt hufvud. : Imedlertid hade -kusken, som var min slägting, stått och sett på. Jag undersökte liket och tog de pepper, som funnos i kläderna, men lät den dödes vapen och penningar-ligga bredvid. -Derpå, sedan jag dragit den dödade kroppen upp på landsvägen, på det att alla skulle se, alt det itke var någon röfvares verk, satte jag mig. på hans plats i slädan och : körde hem. Ehuru hästen och slädan blifvit igenkända vid stadsporten, gaf likväl denna omständigbet icke någon ledning vid den derpå följande undersökningen, emedan kusken kört ut med en passagerare-ochy enligt allt utseende, äfven återvändt men densamma. j Genom Pawlofskis död upphörde faran af-hans angifvelser,, ty ban-hade varit alltför misstänksam att anförtro nägot åt sina kolleger, de öfriga spionernå, . ? Ivröla 19 ——— — Ett fruntimmer, som kommit till Paris för att göra åtskilliga ihköp, intnädde, sedan hon ut