i landsorten, men hvaraf här ett.icke obetyd ligt antal genom kolportering afsättes, förnäm: ligast blånd den arbetande klassen, är, såsom det en gång blifvit kalladt, en fullkomlig hamn: buse i litteraturen, som blott rör sig i skanda len, ofta icke utan ett slags qvickhet af sanim: skrot och korn som spanmålsbärarnes; det. är redigeradt af en f. d. kontorsbetjent vid namr Sjöberg, samt utgilves af samme förläggare som Dagen, hvars redaktörer jemväl icke. sällan begagna :detsåsom ett slags reservoir, dit de någon gång inkasta sådana infamier, som de skämmas att sätta in i sin egen tidning. Söndagsbladet kan således på visst sätt anses såsom en filialafdelning till Dagen, men äger, utom sing glåpord, icke den ringaste talang eller förmåga i bedömandet af offentliga ärender. Efter denna korta, men, såsom jag tror, korrekta och sanningsenliga teckning af den plats pressens särskilta organer innehafva, kan man inse, att inzen af dem egentligen i detta ögonblick ger någon tillförlitlig afspegliog af hvad jag ville kalla det allmänna tänkesätteti genomskärning. För att uttala min öfvertygelse om detta tänkesälts närvarande ställning, sådan jag kunnat förnimma detsammas innehåll, så befarar jag, att: Regeringen sedan ett ir tillbaka förlorat icke obetydligt i popularitet, och ehuru man allmänt båller af Konungen personligen och utan tvifvel fortfarande kommer att göra der, låter det som om förboppningarna hade börjat lida ett betydligt afbräck. Detta har icke så mycket sin grund uti någon positift illiberal åtgärd af Regeringen, ty någon sådan har icke existerat, utan i en halfhet som tyckes uppenbara sig i allt, men särdeles i valet af personer både vid eca och andra tillfället, och gifva en alltför liten garanti att någonting kraftigt eller stort skall kunna uträttas. Det första som märkbart nedstämt allmänhetens lynne, om jag så får uttrycka mig, var tillsättningen af representationskommitteen, och dernäst att en hel hop småreformer, utan egentligt mål och betydelse, -en mängd funderingar med uniformssnitter och dylikt kommit å bane i första rummet, hvilka dock kanske utan skada kunnat sättas i efterhand, tills något af de vigtigere sakerna blifvit undangjordt. Dessutom hemtar allmänheten sina aningar från åtskilliga andra omständigheter i afseende på Konungens omgifning. . Konseljen består visserligen af hederligt och bra folk, men knappast någon enda man med den både vilja och kraft att kunna spela en Robert Peels roll. Excellensen Posse är, tro mig, aristokratisk nog, för att icke gå radikalt tillväga i någon politisk reform, och med honom följer, såsom man tror, hans gamle vän statsrådet Fåhreus. Statsråderna Wern och Faxe äro nog liberalt. sinnade, men huru långt de komma, skall framtiden och näringsfrihetsfrågans agörande utvisa. Likväl fordrar folkets behof radikala åtgärder, om missbruken skola kunna bortrensas, och ogräset icke ånyo skåll fröa sig och växa öfver. Härtill kommer ännu den dagliga påminnelsen derom, att det alltid hvilar något mystiskt och tvetydigt öfver Regeringens förhållande till Posttidningen. Denna tidning innehåller ständigt de argaste konservativa artiklar, alldeles i Biets och Morgonens ard2, och bar häri fullkomligt fritt spel. En af dess medarbetare är öfverstlöjtnant Hazelius, som tillika är adjutant hos Konungen; om nu Regeringen har Liberala isigter i politiken, buru då förklara, att denne öfverstlöjtnant ofta är sedd och mycket använd af Hans Maj:t, låt vara att detta äfven endast sker i och för militära frågor? Dessa anledningar till tvifvel ökas deraf, att Konungen äfven i öfrigt personligen är omgifven af personer med konservativa tänkesätt: af bela hofvet och adjutantcorpsen m. m. finnes knappt en end2, som ej tillhör det förra slaget. Om nu den höge personen dagligen ser och samtalar Öc. åc. med öfverste Meyer, öfverstlöjtnant Hazelius, öfverstlöjtnant Söderberg, kabinettskammarherren baron Fieming m. fl., som icke äro några reformvänner, men deremot sällan eller aldrig, utom audiensdagarna, träffar någon af motsatta åsigter, huru är det då möjligt att -ban ej skall taga intryck deraf? Detta veta ock de konservativa mer än väl, och hoppas derpå för framtiden. Om dessa och flera personer, som utan tvifvel äro skickliga hvar i sitt speciella fack, kan för öfrigt omdömet vara olika från olika politisk ståndpunkt — men ett äro alla temligen öfverens om, att någonting stort finnes väl knappt bos någon af dem, likasom det öfver hufvud torde, vara svårt att upptäcka någon enda, äfven i rådet, som kan kallas em verkligt stor och energisk karakter, hvilken kan med en stark hand föra samhället framåt, hvaröre man också fruktar att ett systeme de bacule blir den egentliga karakteren på den rålande taktiken. Detta är illaj då likväl en EEE sosse