Aftonbladet – 8 april 1846, sida 1

SLOTTET STA MMBRUCEH) NOVELL AF I. VON GROSSMAN. Felsman hade besörjt om en lysande servering för gästerna, och den manliga delen deraf kände sig i matsalen vid det rikt besatta bordet, der fordom väldiga pokaler tömts i ett endal drag, ganska benägne att desto oftare föra till sina läppar de nuvarande dvergaktiga glasen med den ädla drufsaften. Äfven damerna läppjade på den skummande champanjen, för att, såsom Felsman rådde, göra den saftiga, men kylande melonen oskadlig. Skålar föreslogos för. det unga brudparet, för den nye slottsegaren och hans sköna dotter; och, ropade den upprymde värden, i det åter en butelj öppnades, lefve slottets goda andar — pereat för de ondal — Alla höjde glasen, men läto dem i samma Öögonblick sjunka. En skarp blixt genomfor rummet, som darrade af ett följande, brakande åskslag. pMin Gud, hvilket oväder! ropade de förskräckta och skyndade från bordet till fönstren. Ett svart mola hvilade öfver slottet och sänkte sig hotande i fantastisk gestalt. Angestfull skådande det, smög sig Alvina till Alfred. ;Ser du hviskade hon, det svarta spöket, som redan på vägen hit botade mig? Men som snart skall upplösa sig i ett störtregn, och åter visa dig den sköna, klara bimlen ,) tröstade Alfred. ,Hvad skola vi företaga 0ss, medan vi vänt: på att ovädret tar slut?, frågade en af de ung: 7 Se Aftonbladet M 73, 76, 78 och 79. — -s