Aftonbladet – 8 april 1846, sida 1

spde rummen, der han med hög röst ropade a den sakvade. Men intet svar följde på de ofta upprepade ropen, hvilka nödvändigt bordt teda till ärdamålet. Det var orimligt, äfvensom det syntes otroligt, att Alvina skulle helt allena aflägsnat sig långt ifrån det öfriga sällskapet. Likväl antagande denna möjlighet, skyndade Alfred, efter fåfäng möda, åter till de församlade, ugpfordrande dem, att gemensamt med honom genomsöka de öfriga delarne af slott: t. De bos Helena qvarblifna fruntimrens oro tillteg efter denna uppmaning hvarje ögonblick. Belägenheten var ock ganska plågsam; Helena låg ännu alitid sanslös, lik en marmorbild, sannolikt. försatt i detta tillstånd, såsom den upprörda fontasien anade, genom ett öfvernaturligt inflytande. Härtill kom Alvin:s gåtlika försvinnande: den inbrytande aftonen: den hemska tankan att öfverraskas af natten i det förfärliga Islottet — allt detta uttalade sig i blickar och ord hos de förskräckta, som hjertligt ångrade Idet företagna partiet. Felsman gick af och an, lutan att bringa tröst, under det fru Wohlland gjorde förgäfves försök till den skendödas uppllifvande — och än en, än en annan af betjeningen trädde in i salen, endast för att berätta, latt grefvinnan ännu icke blifvit funnen, oak,ltadt reden alla slottets rum och äfven dess !ömgifningar blifvit genomsökta. ,) Felsman hade, oaktadt baronens lugnande för r Isäkran, sändt ett bud till närmaste stad efte flläkare och tillika, för att stegra tjenstfolkets if klver att uppsöka den försvunna, utsatt ett pri för hennes upptäckande. Men med stum för