Historien omtalar med bäpnad den lyx såväl; i betjening som i alla andra hänseende, hvilken madame Pompadour, under de långa åren af sitt välde, u vecklade. Men nu sträckte icke ens en kammarfru, skyddarde, sin hand öfver ett möte, som, efter hvad pjesen ger tillkänna, dock i någon mån rörde markisinnans bjerte; misstänksamma ögon lura vid hvarje dörr. Först inträffar markisinnan på mötesplatsen. Strax derefter Fronatun. Ett samtal uppstår, hvilket ger fröken Gabriela anledning till temligen allvarsamma betraktelser, då i lagom tid en page inträder och presenterar markisinnan en skrifvelse från pater de Sacy. Enligt särskildt uppdrag af patern, igenläser han, vid utgåendet, dörren och medtager nyckeln. Markisinnan bryter brefvet. Patern underrättar henne deri, att Choiseul skrifvit den biljett, hvarmedelst Frontun anhöll att få göra henne sin uppvaktning, att konungen blifvit underrättad om mötet och att hans ankomst i kabinettet hvarje ögonblick vore att förvänta. I häpenheten gömmer markisinnan Frontun bakom den stora spegeln. Knappt har detta blifvit verkstäldt, förrän konungen inträder från gallerisidan. Han hittar en handske; det är Frontuns. Han vill öppna dörren, för att få frisk luft; den är stängd. Han betrakter markisinnan; förlägenhetens rodnad lågar på hennes kinder. Hans misstankar koncentrera sig kring den stora spegeln. Han flyttar den åsides. Bakom den finner han Frontun och Gabrielle, hvilken sednare utbytt sin plats utanför dörren med den mer2 passande innan om den. Jesuiten