tion i afseende å så väl dess sammansättning, som formen för dess verksamhetn, sågo vi ofelbara spår af klacken,, men sedan började ptån, alt bli det förherrskande elementet. Toalaren sväfvade, som en sylfid, kring sitt ämne. Han behandlade det, så länge det fanns under bans händer, med fyndighet, elegans och ialang; men då han lemnade det ifrån sig va det precist likadant, som då ban tog emot det. Ett dylikt anförande skulle, i en not, kanske varit ett mästerstlycke af en statsminister för utrikes ärenderna. Måhända vill H. Exc. justitiestatsministern icke vara mindre diploma tisk, än sin embetsbroder. ; Fruktansvärdt griper, i vårt fädernesland qvinnans förkärlek för litterära idrotter ikring sig, och en betänklig konkurrens hotar oss an dra följetonister. Sist. tisdag ha ändtliger ptjenstflickornan för första gånsen debuterat ; Artonbladet, och det på området af en genorn förd och om mycken sakkännedom vittnande recension öfver ,Söndagsgåfvan,. Dessa tjenstflickor hafva gifvit de goda fruarna, eller rättare de fruar som äro mindre goda, åtskilligt alt tänka på. Om ru de sednare ej låta taga korcepterna af sig, utan uppträda till svaromål, så kan Aftonbladet få den glädjen att öppna sina spalter för en polemik af stort intresse för det inre af Stockholmslifvet. Sedan den förföriska skildringen af mademoiselle de Cardovilles och. Dsjalmas poetiska död såg dagen, tecknad med den glödande pensel, som ingen för bältre och snillrikare, än Sue, då det gäller dylika slags genremålningar, ha inom Paris åtskilliga imitatörer och imita