Aftonbladet – 7 april 1846, sida 1

vid kommit öfver åtskilliga Froöntun rörande men: för honom sjelf okända papper, dem hal borde öfverlemna till en af de vördiga fädern: iLyon, och hvilka uppdaga-hemligheten af der unga mannens börd, samt sätta densamma omedelbaraste sammanhang med dEstreesk: stamtaflan på mödernet. Med dessa dokumenter i sin hand påräkna hertigen af Choiseul,y en af de få, i stort till. tagna väsen, som detta Jumpna tidebvarf hade att uppvisa, att ur markisinnan Pompadours ynnest kunna störta hertiginnan d Estråes, jesuiternas varmaste och mest inflytelserika före. språkerska hos den suveräna mätressen. Ty redan ha parlamenterna för tredje gången begärt denna ordens aflägsnande ur riket, och frågan ligger färdig till afgörande hos konungen På madame Pompadours tid hörde en erkänd, kunglig mätress till den borgerliga ordningen i Frankrike. Hon betraktade således sir ställning, som fullkomligt legal: hennes rang var lika litet bestridd, som drottningens, Maris Leczinskas egen. Hon ansåg sig fullkomligen berättigad att, utan ringaste fruktan för att pa rodieras, uppträda som dygdens beskyddarinna, som patronessa för alla rosicres i samtliga Frankrikes kommuner: Häraf den serdeles vigt hon fästade vid sin omgifnings sedlighet, det urval, hvarmed hon sökte sin sällskapskrets vid ett, till större delen, mera, än tvetydigt hof Den skuzga, hertigens af Cboiseul dokumenter borde låta falla öfver hertiginnan TEstrees;j var således tillräckligt djup, för att göra hennes längre förblifvande i markisinnans bevågenhet till en omöjlighet. Imedlertid har hertiginnan, som blifvit underrättad om den öfverhängande vådan, kallat till råds-paterde Sacy, ei af dessa bleka, dys stra, ödmjuka medlemmaraf Jesu orden,-som hota endast med blicken; och hämnas endast med gift eller lönmord, som, i sin tarfliga,