Jag fick i går bref ifrån Paris, som fordrar min skyndsamma återresa dit. Det var mig icke möjligt att säga dig ett muntligt farväl och taga afsked af din fru Mor och din englalika fästmö, men deras mivne följer den aldrig återvändande och de förgäta honom väl icke alldeles. Efter en timma är jag på vägen; så snart jag framkommit, erbåller du ytterligare underättelser ifrån din — : Victor S:t Auban. Nå, hvad säger du härom ?) frågade Alfred, i det han stoppade på sig brefvet och gaf ku:xen befallning att köra. Alvina dröjde med SY-ret. Jag funderar på, började hon, hvad enna väl skall säga, ty det har synts mig, SOM vore ban för henne icke alldeles likgiltig. Thy du det? sade Alfred och sjönk der10 I sftersinnande. Ylla sökte förgäfves att slita honom derur. Hennes hierta var beklämdt, och ovilkorligt suckade hå, Tårar stego i ögonen och läto sig icke tillbraträngas. Först efter en lång paus, då målet ör deras färd blef synligt, tycktes Alfred Måka hennes sinnesstämning. Förlåt mig,, sade aon, i en stilla gråt, jag är så sorgsen till mot, liksom trängde ett dunkelt moln emellan dig och mig; hon visade med handen på en uthugining i skogen, derifrån en del af det gamla sottet syntes; jag ryser för de gamla murahe, för deras spöklika utseende; jag ville helst återvända. Hvilkea Skklig ide har intagit dig? afbröt henne Alfred den vidskepliga frun, skulle fira en trium om hon visste, att hon med sina fabler bragt dit sanda förnuft, om blott för ett ögonblick, utui den vanliga takten, Vv