lade sitt mål, öfverenskommo de yngre af sällskapet, animerade af Alfred, att företaga en färd till Stammbruch, hvilken blef utsatt till en af nästföljande dagarne och hvarvid man redan på förband gladde sig åt föreställningen af någon andeskådning. Endast Victor, sluten inom sig, syntes sysselsatt med belt andra tankar, men 1kväl tviflade ingen, att ju äfven han skulle deltaga i partiet, allraminst Felsman, ehuru han icke ogerna skulle sett motsatsen; ty den unge mannen, som närmade sig Helena med en broders förtrolighet, ingaf honom elt visst bekymmer, hvartill oroande förenade sig Helenas vid afskedet till honom ställda bön, att han till Stammbruceh skulle medföra sin gamla glädtighet. IX. Himlen var på den till färden bestämda dagen öfverdragen med moln, som vid luftens tryckande hetta hotade med utbrott. Men förgäfves gjorde baronessan sin son uppmärksam derpå, under yttrande, att det bästa vore, att blifva hemma. Han ingiek icke på hennes åsigt, ty orsaken syntes honom icke tillräcklig, at! urskulda ett uteblifvande. Alvina biträdde a välvilja hans mening, men till tantens lugnande lofvade hon vid afskedet, att ovilkorligt återvända före aftonen. Låt se, att du håller ord! sade tanten, och kysste det älskade barnet samt blickade emot himlen, som i detta ögonblick visade sig molnfriare. Det ser ut som vi nästan skulle tvingats följa din vilja yttrade Alvina i det hon efter några minuter återvände till tantens rum: Vag