emot hvarje sådant förslag. I prinsens palats och under hans eget ordförandeskap hafva sjelfva slutsessionerna hållits för några dagar sedan. Vid dessa rådslag hafva ministrarne Uhden, Fiottwell, Boyen, Canitz, Stollberg och Bodelschwing biträdt; och konstitutionsutkastet är. redan understäldt Konungen, från hvars kabinett det också egentligen har sitt ursprung. Med utfärdandet ärnar man imedlertid att dröja tills vidare; d. v. s. till dess att nödvändighe-ten så fordrar, eller omständigheter inträffa, som göra kungörelsen om en konstitution önskansvärd för vederbörande sjelfva. Meningen är att hålla urkunden i beredskap och fullfärdig, för trängande behof, så att man icke måtte öfverraskas vid oförutsedda händelser. Det inses lätt hvilken anda som ombestyrt detta nödtvungna framsteg; och med denna insigt kan man äfven vara förvissad att allt hvad som man ärnar beskära oss är blott en hop halfheter, hvarmed ingen lärer vara belåten, om ej för så vida, att de ändtligen blifva början till slutet,. Det förstås att man söker hålla detta konstitutionsutkast utomordentligen hemligt; men sådant har ej hindrat spridningen af em del, och man känner tillräckligt nog för att veta att det icke stadgar någonting annat än de förut bekanta förslagen, nemligen att ett slags utskott af provincialständerna skola sammankallas hvart fjerde år till rådplägning öfver lagstiftningsoch beskattningsärender, och alt man åt detta utskott vill förläna namn och värdighet af Riksständer. Dessa så kallade riksständer skola få en utförlig budget sig förelagd, till utlåtande; men om någon dem tillkommande rättighet att bevilja nya skatter (att ej tala om dessas vägrande) är så mycket mindre någon fråga, som den nya konstitutionen uttryckligen har till grundsats, att ständernas prerogativer icke på minsta sätt kunna träda i vägen för monarkens oinskränkta makt. Ni förstår lätt af dessa profstycken hvars andas barn den grundlag är, med hvilken man tänker förlyckliga oss samt återställa lugnet och belåtenheten. Medan man sålundå har en konstitution i bakhåll för kinkigaste fallet, går man så myeket mera oförskräckt på med förföljelserna emot tidens fria syften. Böcker och skriiter förbjudas mer än någonsin; vissa bokhandel:firmors samtliga förlager skrifvas på index, utan vidare granskoing än förläggarens blotta namn på titelbladet; och man är i synnerhet bätsk emot de prestmär, som icke vilja underkasta sig symbolernas obetingade välde. Allt detta sker i samma ögonblick då vår polska provins jäser af uppror och då missnöjet inom de tyska provinserna är omisskännligt öfver allt. Dessayttranden i handling, från styrelsens sida, säga oss tillräckligt att den icke ärnar ändra det minsta i sitt vanliga system. Vore något tvif-vel hbärom ändå öfrigt, så drager man försorg om dess skingrande genom hvarje ny befordran af någon vigt; utnämningarne till högre rådsembeten falla utan undantag på anhängsrne och befrämjarne af en ofruktbar pietism , och i spetsen för denna intoleranta byråkrati stå fanatiska prester. Här bildar sig, kort sagdt, ett mandarinvälde, hvarifrån blott en stor och allmän omhvälfniog kan förlossa oss. Styrelsens yttre och synbara verksamhet tycks imedlertid för stunden vara upptagen af Polen och Posen. Såsom eit slags skådespel väntar folket under tiden på den ofantliga högmålsransaknpingen med de sammansvurne, hvilken efter vår rättegångsordning kan komma ait räcka i åratal. Fängelserna i Posen, Graudentz. och Glogau äro så öfverfyllda, att man nödgats åt 450 bland de förnämsta fångarne inrymma det nya cellfängelset i Sonnenburg. Derifrån och från de andra fängelserna komma sammansvärjningens hufvudmän att föras till Berlin och inställas inför kammarrätten, hvilken enligt preussisk lag är enda domstolen i högmål. Berlins cellfängelse, inrättadt efter Pennsylvaniska systemet, har nyss blifvit färdigt, och skall herbergera de olycklige, hvilkas suckar och veklagan sålunda komma att aldra-först inviga detta rysliga häkte. Fångarnes antal stiger för närvarande till emellan 500 och 600, hvaribland grefvar och baroner, män och ynglingar af landets förnämsta och rikaste ätter, prester, doktorer, köpmän, borgare, bönder, gymnasister, studenter, ja till och med förnäma fruntimmer. Men detta antal vexer dagligen, och om arresteringsifvern icke slutar snart, så nödgas man inspärra halfva Posens befolkning; ty det har redan visat sig att de flesta deribland varit åtminstone medvetande i sammansvärjningen och gynnat den, om de än icke personligen tagit del i densamma. Många bland polska adeln komma genom detta upprorsförsök att förlora allt hvad de ctarna duatilas