Aftonbladet – 6 april 1846, sida 1

Då han åter öppnade ögonen tryckte ban den älskade handen till sitt bröst. Hög purpur utgöt sig dervid öfver Alvinas ansigte. Hon blef outsägligt vemodig, då Victor reste sig med en inre kraftansträngnivg, hvars driffjeder hon anade och på baronessans fråga svarade han, att han mådde så väl, som hade han öfverstått en för hans helsa afgörande kris. Fru von Dalen fixerade honom vid detta sällsamma yttrande, med en tviflande min, under det Alvina med inre oro låt af den exalterades erbjudna arm föra sig till sällskapet. På Victors begäran nämndes här icke något om hvad som förefallit. Större delen af gästerna och ibland dem Felsman med Helena voro redan samlade och samtalet i liflig gång, Händelserna på slottet Stammbruch utgjorde bufvudthemat. Den nye egaren blef, såvälsom bans dotter bestormad med halft skämtande, halft allvarsamma frågor, om den första natt de begge der tillbragt icke blifvit störd af någon spöksyn. Af den tillfrågades återhållsamma svar tycktes som om fru von Eulens uppgifter icke varit utan all grund, och denna hade gifvit mycket för, om Felsman mindre sluten tillfredsställt hennes nyfikenhet, om ock på sanningens bekostnad. Men har. fortfor att spela den hemlighetsfulle och baronessan följde en iten inre elak böjelse och tilhviskade fru von Eulen, att man af Felsmans inbundna min kunde sluta till någoa an;enäm upptäckt, som han gjort i den nya besiltningen, ty den sagan var allmän, att vid tiden af trettioåriga kriget stora skatter blivit begrafne i det gamla slottet. Under detta meddelande, som icke förfe