Aftonbladet – 6 april 1846, sida 1

tes den srande kroppssmärtan fordra ersättning af andsus bänförelse. I sådan exalterad sinnesståmning önskade han, än att höjd öfver alm (konveniensens fordringar. kunna boaortföra oremilet för sin lågande trängtan till en klippa; för a:t med det arm i arm sjunka i den svalkande dödsfloden, än att döden plötsligt målte öfverrumpla honom för att dervid väcka den älskades känsla och omsluten af hennes arm, andandes hennes kyss, få tillropa vännen: nDu lycklige! unna den döende de flyktigt rinnande dropparne ur din lycksalighets fulla bägare.n i En liten försmak af denna drömda förtjushing förlänade honom ödet på hans födelsedag, till hvars firande äfven familjen på Furstenau blifvit inbjuden — och hvarom baronessan. yttrat sig i samtalet med Felsman. VIII. Alred ledsagade till häst mor och fästmö, som foo i öppen kalesch. Den unge, modige hästen, på fruntimmernas begäran, tyglad af den öfvade ryttaren till måttligt skridt, tycktes derföre vid framkomsten vilja hämna sig. Han slog bakut, så snart han kände sig ledig från ryttaren och slaget träffade Victors bröst, som framskyndat till gästernas emottagande. Den träffade hindrades ifrån att falle, uppehållen af baronessans och en betjents armar. Olyckan, ett ögonblicks verk hade tilldragit sig bakom Alfreds rygg. Alvinasrop: O Gud! han dör! hördes ej af Vietor, som fallit i vanmakt, men hennes mun hade andats lifsluft, mot hans anlete, hennes darrende händer uppvärmde bans.