Aftonbladet – 4 april 1846, sida 3

; BLANDADE ÄMNEN; — EN FULLÄNDAD NIDING. Emilie Vidal, dot-ter af en förmögen msn i S:t Pons i Frankrike, gifte sig med hr Corbitre, en läkare, med hvilken bon hade en son, i hvilken hon blef så kär, att hon för hans skull försummade alla öfriga pligter. För att återföra henne till dessa, sattes hon under serskild uppsigt af en hr Dousset, kyrkoherde i den by, der Corbiere bodde; och man hoppades, att denne skulle kunna väcka bos henne de religiösa könslor hon saknade. Kort derefter dog barnet, och presten begagnade detta tillfälle att vända modrens passioner till sig sjelf samt lyckades slutligen att förföra henne. Begegnande det ipflytande, han härigenom bade vunnit öfver henne, förmådde han henne till att gifva honom flera gåfvobref och slutligen att göra ett testamente, hvari hon åt honom slemnade en stor del af den egendom, som. hon kunde förfoga öfver, under förevändning, att den skulle användas till. bekostande af messor för hennes själ. Mannen blef slutligen underrättad om dessa nedriga förehafvanden och begaf sig till prestmannens bostad, för att gifva honom förebråelser. Under den vid detta tillälle uppkomna ordvexlingen, försökte Dousset att sticka Corbiere med en knif, men den sednare lyckades oskadd komma ur huset. Just då han skulle gå derifrån, framdrog den ursinnige presten en pistol och aflossade ett skott på honom. Äfven denna fara undgick Corbiere lyckligen, ty kulan snuddade blott förbi hans rock. Kort tid derefter uppstod åter en häftig scen mellan desse begge personer, hvilken slutade dermed, att presten gef läkaren ett häftigt slag på bröstet med en jernstång. Corbiere fick genast lungset, hvaraf han kort derefter dog. Dousset uppgjorde då följande plan att sätta sig i besittning af fru Corbieres hela förmögenhet. Han förmådde henne till att gifta sig med hans egen fader, en mycket gammal man, åt hvilken hennes förmögenhet öfverlemnades, så att han, presten, skul!e få ärfva den vid sin faders död. Men denna plan kunde ej gå i verkställighet, förrän hennes i lagen bestämda sorgetid var förlupen. För att förekomma möjligheten af planens miss!yckande genom detta uppskof, lät han de begge parterna underteckna ett giftermålskontrakt, hvari fru Corbiere utfäste sig att betalaven dryg ersättningssumma, om partiet icke blefve a. Detta var den 5 Mers sistlidet år, endast en månad efter hr Corbieres död. Vid samma t:d lät han både sin fader och fru Corbiere gifva bonom en revers in b:anco, som skulle betalas bonom, i händelse giftermålet icke blefve af. I denna revers insatte han en ganska betydlig summa. När dessa förhandlingar blefvo bekanta, väckte de misstanka, att hr Corbiere hade blifvit förgifven, och vederbörande myndighet förordnade, att bans lik skulle uppgräfvas och obduceres. Iega spär till förgifning uppdagades, men Dousset blef, till följe af läkareundersökningen, anklagad för att hafva försökt att mörda den aflidne genom ett slag med jernstången och derjemte för att hafva försökt att genom svek