H. Exc, yttrar vidare: vatt bos hvarje fol finnes en nationel grund, hvarur. dess san hällsinrättningar under årbundradens lopp up skjutit, och från hvilken de icke böra våld samt uppryckas, så framt de af folket skol omfattas med kärlek och förtroende,. Se de en af d.essa bannala fraser, som ständigt ut gjort en käpphäst för de stationära, men som sjelfva verket icke hafva mycken betydels och dess upptagande vid detta tillfälle är så ledes icke heller egnadt att väcka myck n för hoppning. Hela det svenska folket, de lefvan de och verkande individerne, hafva nemlige väl också uppvuxit på en nationel grund, oc det är således detta folks intresse i det hel: som bör -afses såsom det hufvudsakliga ögna märket. Om man deremot frågar sig, huru vida någon kärlek och förtroende finns till d politiska inrättningar, som uppenbara sig i de nu rådande klassväsendet — här är ej fråg om individerne — så lärer svaret icke blifv tvetydigt. Vi vilja nu icke längre fortsätta gransknin gen af detta tal; men vi boppas, på grun af hvad här blifvit yttradt, för sakens eger skull, för möjligheten att kommitten må kunn: tillfredsställa nationens billiga anspråk, för re geringens ära, och, om det må tilläggas, fö) vår egen skull, på det vi måtte kunna få egn: vårt bifall åt dess tillgörande, att Hans Exc grefve Posses mening icke måtte vara at denna framställning skall utgöra något egentligt programm till ledning för det slutliga utlåtandet, utan verket gripas an med något mera kraft, än hvad här antydes. ————— mee or