Aftonbladet – 4 april 1846, sida 1

het, som dervid öfverdrog Helenaz ansigte, och då han uppblickade, utbröt hennes känsla itårar. Alltså öfvergifven!, ropade hon smärtsamt, höjande det dunkla ögat emot himlen. ,Utan far och mor, utan bror och syster, utan slägt — utan heml Felsman slöt vid detta utbrott den gråtande flickan till sitt bjerta. Icke uan far — utan hem,) lugnade han, i det han kyste den bleka pannan, vär du vid detta bröst. Denna plats är dig anvisad af din döende mor, och om jag så länge åt denna förbindelse lånat ett annat namn, skedde det i känslan af den kärlek, som jag invigt åt den oförgätligas minne. Hon, som jag i lifvet icke skulle få äga, som döden genast vid din födsel förenade med din far, bon syntes mig återgifven, då du efter så lång skilsmessa ändtligen återsyntes. Helena — så kallade jag-dig — och vid detta namn blefjag medveten af min sanna känsla för dig. Irringens band var löst — jag måste göra dig bekant med verkligheten — likväl dröjde och tvekade jag af fruktan, att ditt hjerta skulle afvisa min bön. Felsman höll här inne några minuter, sedan forifor han: Du ser mig ännu ej fri från denna fruktan; men fritt skall ditt beslut vara. Kan du ej:blifva min maka, så låt inför verlden slöjan falla öfver den nu upptäktahemligheten — och må vårt förra förhållande blifva oförändradt. Nej! nej! ropade Helena, det vore ett farligt sjelibedrögeri. Något annat val finnes ej, än att vara allt eller intet. Jag vill gå till råds med mig sjelf, och om åtta dagar skollni erfara mitt beslut.