Aftonbladet – 4 april 1846, sida 1

henne med lidelsens eldblick, liksom hade en falsk demon bragt honom underrättelse derom. Fruktan att Alfred skulle märka hennes förlägenhet blandade sig, henne sjelf omedvetet, i den plågande känslan, och hon andades friare, då hon upptäckte Felsmans vagn. Såsom kallad kom i detta ögonblick den förtrogna Helenas begäran, att hon måtte: taga plats vid hennes sida. U.der det Victor, med broderlig förtrolighet, helsade på sin systers väninna, hade Felsman icke utan en uppstigande obehaglig känsla lemnat vagnen oeh, på de begge unga männens uppfordran, följt dem till fots. De första ord, som Alvina riktade till Helen2, då de i vagnen voro utan vittnen, rörde den oro som intagit henne. Men till sin tröst hade hon funnit att, oaktadt någon likbet i vännernas ansigtsdrag, herrskade dock i det hela så mycken åtskilnad, att hvar och en måste finna porträttet vara Alfreds. nMen jag är likväl beredd att till dig återlemna dets — slöt hon — fixerande den synbart förundrade, men räknar dervid på din diskretion, att äfven om vi begge vore i besittning af det förmenta originalet, icke omta!a vår bilddykan Helena svarade härpå med ett smärtsamt leende. VI. F.u von Dalen emottog sin sons vän iche utan inre rörelse. Hans namn, hans personligbet, bans språk, bans eleganta uppförande återväckte alla slumrande erinringar och färgade hennes kinder med en lätt rodnad. Ö:.verster tycktes så framför henne, Dervid förenade sit