Aftonbladet – 2 april 1846, sida 1

han; dotters morfar härstammade från en paläolog oc, värdig sina höga anor, fallit vid Missolongi. Endast att den unga grekinnan blifvit uppfostrad i Paris och icke i Atben, behagade icke den lilla romantiska grefvinnan, som likväl måste erkänna, att hon i sednare fallet måst umbära nöjet att med henne kunna samtala, Baronessan von Dalen hade under tiden, lika med öfriga familjer i grannskapet, erhållit ett notifikationskort frin fru S:t Auban, om hennes dotters giftermål med herr von Scheller, och Felsman ansåg sig, i följd af antydningen i Helenas bref, skyldig att aflägga ett personligt besök på Steinfeld. Vid hans återkomst derifrån, öfverraskade han baronessan med underrättelsen, att han snart sjelf skulle blifva godsägare, i det man åt honom för ett högst billigt pris till salu utbjudit en för begge bekant egendom med ett urgammalt slott, beläget emellan Stein feld och Furstenau. Egarinnan dertill, en syster till fru S:t Auban, hvilken det nyligen i arf tillfallit, hade i Steinfeld gjort bonom detta antagliga anbud af den orsak, att ett i hela trakten gängse rykte, att det spökar i det gamla, under ett sekels logp obebodda slottet, ingaf henne en oöfvervinnelig fruktan och fasa derför. Den fordrade summan var så ringa, att baronessan icke kunde annat, än lyckönska vännen till köpet.och bele svagheten, som af vantro uppoffrade så stora fördelar. Felsman hade på hemresan tagit egendomen i närmare ögonsigte, och i de genomgångna öde rummen i det fruktade slottet alldeles icke funnit något hemlighetsfullt, afskräckande, men väl minga för en blifvande huslig inrättning brukbira föremål.