SLOTTET STA MMBERU CH ). NOVELL AF I. VON GROSSMAN. uN oo Kort tid derefter erhöll Felsman en skrifvelse från Paris, deruti Helena djupt bedröfvad meddelade fostermodrens död och tillika underrättade, att en passande lägenhet erbjöd sig för henne att återvända till Tyskland. En af hennes väninnor hade nyhgen förlofvat sig med herr von Scheller, en tysk adelsman, och då det unga paret genast efter förmälningen flyttade till Tyskland, ville hon åtfölja dem. Felsman kände sig vid denna underrättelse ej särdeles angenämt öfverraskad. Helena bade blifvit för honom främmande, och böjelsen till henne hade vikit såsom en drömbild under årens lopp och den långa skiljsmessan. Nu då han vant sig vid tankan, att för alltid umbära henne, kommer hon och fordrar af honom den faderliga känsla, som nu mera icke är så liflig i hans bröst. Baronessan anade hans sinnesstämning och kunde icke ogilla den. Afven för henne, hon visste icke hvarföre, var underrättelsen icke angenäm. Men desto gladare var Alvina deröfver. Redan som barn hade hon med begärlighet emotsett den utlofvade ankomsten af den lila leksystren. Det känslofulla barnet kunde ej tänka sig något skönare, än att blifva förenad med den aflägsna väninnan. Att Helena var .grekinna tycktes höja intresset... Felsman hade åcke gjort någon hemlighet af denna härkomst oeh ofta med en viss stolthet talat derom, att ) Se Aftonbladet J4 73.