Aftonbladet – 2 april 1846, sida 1

Alvina intresserade sig mer än hennes tant för den skildring han gjorde på det åldriga och groteska husgerådet, som ännu oförtärdt af tidens tand funnits i de antika rummen — ja, ban måste lofva henne, att vid de företagande reparationerna bibehålla den urgamla smaken, dervid bon skämtande ålade honom såsom en pligt, att visa sig lydig cch tacksam emot det samla slottets skyddsande och icke på något sätt förnärma den. Snart efter det tillämnade egendomsköpet var i ordning bragt, inträffade Helenas ankomst. Felsman hade faderligen sörjt för hennes emottagande, ehuru icke med den kärleksifver, som förut fyllde hans bröst. Tid och frånvaro hade utplånat den, och nu, då flick:n skulie framträda inför verlden, hämnade sig den förolämpade sanningen öfver det emot den öfvade sveket. Den hämnades på elt annat sätt, än hans aning fruktade. Helena, den förskjutna dottren, stod framför honom, såsom modrens talande afbild, smyckad med dennas alla behag, och lifligt erinrande om den tid, hvars trollmakt hänfört borom. Då han höll den till sitt bröst barnsligt sjunkande i sina armar, klappade hans hjerta så häftigt, som fordom, då modren med de orden: jag är din sjönk i hans famn: — Helena, min Helenal så flöto minnets ljud öfver. den rördes läppar, då:han tryckte den aderliga kyssem på hennes panna. Men snart ntogs han af den tryckande. känslan, att han hade att bestå en svår: strid med det emottagav intryckets välde. Annu hans ålder, håns yttre, alla hans förhållanden bada väl tillåtit wonom att furlfölja den hos honom uppstigna