Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 3

ter Wallander, tillegna sig ett parti-lakan, til räckliga att kläda: ett helt sorgebns. Detäre uppoch nedvändt sätt att stjäla, som gör port vaktartjensten till en blott och bar sinekyr oc tvingar att, fem trappor upp, hålla observations korpser, beväpnade med damborstar; eldgaffla betsmän,: vaser af icke fullt etruskiska forme jemte alla: de öfriga, aktningsvärda. vapen, hvil ka vanligen tillgripas vid ryktet öm en tjul närvaro i huset. Tegnör sjunger i sina Flyttfoglar om det glö dande -söder,., : Också har der, på en sednar tid, börjat gå temligen hett tillväga: två elds vådor inom tio dagar är alldeles för mycket fö en simpel förstad. -Sednaste gången, på sjelfv Maria bebådelsedag, väcktes de af Stockholm invånare, som äro sjusofvare, redan klockan tr qvart till sju, af de oroliga, inquietanta trum hvirflar, som böra musikaliskt måla eldens härj ningar och kalla dess svurne fiender, i bred bordade-blankhattar, på benen. -Imedlertid — tycktes himlen sjelf vara intresserad för släck ningen. Med ett snöblandadt regn, eller kan ske rättare, med ett regnblandadt snöfall öf verraskade den eldsvådan pin deliecto flagrantiv Eldens uppkomst påstås vara från ett parti frik tionsstickor, som, med förbigående af all slag friktion, behagat af sig sjelfva slå ut i lågor vi ha imedlertid upplefvat exempel på alldele motsatsen, då strykstickor, oaktadt det flitigast strykande, -förblifvit kalla och lugna, som d väggar, mot hvilka de försöktes, som sufflörei midt i blodbadet af en modern tragedi. D: äro ett nyckfullt slägte, dessa upplysningen mellanlöpare! Den ena dagen i explosion: der andra i djupaste försoffning. Varium et muta bile semper — strykstickal ESBJÖRN. — OO ss