Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 1

svikna i våra gladaste förväntningar. Tårar i ögonen uttalade henres bekymmer. Kära barn;, fortfor friherrinnan, låt ej nedslå dig af en liten pröfning, som för några timmar, eller högst för några dagar, beröfvar oss föremålet för min och din längtan! Betänk huru kort denna tid är, emot de två år vi burit saknaden af den väntade., ÅAckl svarade Alvina, dessa två år voro drägligare i den bestämda tidens vågskål, än hvarje minut, hvilken nu såsom ett appendix nedtynger vigten — och då dertill lägges den plågande ovissheten, sjunker den allt djupare.n Så är ungdomen,, yttrade friherrinnan, leende, den är otåligare och känner smärtan bittrare öfver en enda fördröjd glädjestund, än den åldrige öfver en uteblifven hellefnads lyoka: Det är väl, att sådana missljud lika hastigt upplösa sig i fröjdetoner.n ; O, kära tant, dölj ingenting ! ropade Alvina, Ifligt, ni vet orsaken hvarföre han ej arkommit — är det ett tillfälligt förbinder, vill jag tåligt bära saknaden., Nej. Jag förmodar endsst att Alfred blifvit längre uppehållen på Steinfeld än han ämnat. Fru von Scheller, såsom fransyska, har säkerligen haft så mycket att fråga den från Frankrike återvändande, att han af konventionella afseenden måst bringa henne ett offer af de stunder, som för dig äro så oändligt Jång.amma., Ack! suckade Alvina, så hade jag ej bandlat. i hans ställe. Efter en.så lång bortovaro från hemmet, så nära det, dröja, för att uppfylla en höflighetspligt, der endast bjertat borde göra sin fordran gällande! Nej, käraste want;