Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 1

SLOTTET STAMMBRUCH. NOVELL AF I. VON GROSSMAN. I Nej, jag kan ej läsa. Med dessa ord bortlade den unga grefvinn: Alvina von Kronburg den kort förut fattade k.ien och, sedan hon några minuter skådat ut genom fönstref, satte hon sig till den öppnade flygeln. Men redan efter ett kort preludium, som öfvergick till en munter vals, afstod hun från tidsfördrifvet, för att intaga sin förra plats vid fönstret. Under spelet hade fallit benne in, att hon derigenom hindrades att höra bullret af. en vagn, hvars ankomst hon några timmar med otålighet väntat. .Med glädje märkte hon, att den verkligen nyss ankommit, och ett ögonblick tvekande, om hon skulle skynda emot eller i sitt rum afbida den älskade, hvars lätta, hastande steg hon Tedan trodde. sig höra i trappan, stod hon ännu qvar då dörren öppnades, men icke han, den efterlängtade, utan hans mor, Alvinas tant, egarinna till slottet Furstenau, inträdde. Inn?n denna yttrade något, visade hennes ansigtsdrag, att sonen icke följde henne. Hör, mitt barn,, berättade friherrinnan von Dalen, Johan har återvändt från poststationen med toma vagnen, sedan han två timmar förgäfves väntat på Alfred. I förmodan att denne möjligen tagit en annan väg och redan kunde vara hitkommen, hade han beslutat att vända om, i stället för, såsom jag hellre sett, att dröja qvar till aftonen. ; Alvina afhörde detta med den oro, som blytungt nedtrycker sinnet, då vi hastigt se os