Aftonbladet – 30 mars 1846, sida 1

den tankan vill jag ej fullfölja, ty den kunde lätt leda mig-till misstankan, att de -bekantskaper, som Alfred i Paris ingått, ingifvit honom ett för min kärlek hotande intresse. Fru von Schellers syster, som nu är hos kenne på besök, skall vara en genom skönhet och snille utmärkt flicka, och talande lik sin bror, om hvilken Alfred med-så mycken hänförelse yttrat sig i sina bref.n Litet jalousiel, sade fru von Dalen, skämtande. Säkert har Helena Felsman, den sköna Gabrielas väninna, Hos dig väckt den dåraktiga tankan, som endast kan vinna ursäkt af din nuvarande sinnesstämning. T:o mig, Alfred skulle icke vara min son, om en fransyska, vore hon än aldrig så skön och intagande, kunde blifva farlig för -bans ;trobet: emot sin fästmö. Han måste ha ärft. min motvilja för denna nation, hvilken var så mäktig, att den bragte det motsägande hjertat till tystnad.n i pHuru? frågade Alvina, bar ni älskat en fransmen?a Ia Jag mötte denra fara med kraftig .viljaÖfversten S:t Aubån ägde alla egenskaper, egnade att ingilvä den varmaste. och varaktigaste käriek. Men han hörde till mitt fäderneslands fiender, hvilka jag lofvat min far att evigt hata, då Lan: dödligt sårad blef hemförd från slagfältet. , Huru Hade jag, efter ett sådant löfte, kupnat blifva lycklig vid öfverstens sida, om ock han varit den ädlaste bland menniskor? Han förklarade sin böjelse för mig och anhöll om min hand — och under det mitt bjerta blödde, gaf jag honom afslag. — Ännu under hans vistande i Tyskland ingick jag äktenskap, och