Aftonbladet – 27 mars 1846, sida 3

angenämt att håädanelter för egen del blilva lemnad med frid. — Om något förekommer i sak, hvarmed jag kan vara till nytta för landet, är jag dertill beredd. Stockholm d. 24 Mars 4846. Fredr. Wilh Edman, Löjtnant. ERROR LENE os (Införes på begäran.) ETT ORD OM VÅRA OFFENTLIGA FÖRELÄSNINGAR. Männe dessa verkligen kunna, på det sätt de framställt sig för allmänheten, anses hafva uppfyllt sin rättå bestämmelse? Låtom oss sc till, Det är en vacker, en herrlig ide att genom offentliga föreläsningar i vetenskap och skön konst sprida vetandet och förädla smaken, och hvarje för fäderneslandets intellektuella bildning nitälskande svensk måste känna en varm sympathi för sträfvandet att äfven i vår nords kallare jordmån plantera de frön, som fordomtimma i det sydländska Attika uppspirade i herrliga blommor och gåfvo tusenfaldt frukt. Insändaren ämnar icke anställa något loftal öfver den offentliga föreläsningen eller den offentliga diskussionen, icke heiler anföra några bevis på nyttan af den förbrödrande anda och den idternas amalgamering, som deraf alltid måste blifva en följd: derom torde numera knappt gifvas mer än en röst. Finnes någon, som ännu tviflar, ransake han häfderna och vise han fram ett folk, med sinne för det sköna i konst och natur, för det stora och djerfyva i statseller krigskonst, som icke lefde ett offentligt lif i detta ords högre betydelse. Att här söka lemna en beskrifning på huru i det landet — hvars, för mer än två tusen:år sedan inträffade, blomstringsperio1l var källan till vårt vetande, Som den ännu i dag är typen för all skönbildning — huru i det landet de vise och smaklärarne gingo till väga att bibringa andra sina kunskaper och sitt skönhetssinne, vore så mycket mera obehöfligt, då allmänhetens minne deraf nyligen blifvit uppfriskadt genom en af de förträMiga artiklarne: Om Byggnadskonsten i Sverigen c., hvari förf. på ett så utmärkt sätt afslöjat det rika inre lif, som herrskade i Grekland under dess gyllne ålder och som så troget afspeglade sig i det yttre. Vi kunna således antaga, att iden af offentliga föreläsningar af enhvar med värma omfattas; men vi veta derjemte, att äfven den vackraste id kan, när den ej rätt utföres, icke allenast alldeles förfela sitt ändamål, utan hvad värre är, hos mången åstadkomma liknöjdbet och ljumhet för sjelfva iden, hvilken dock, om verkligt god, sådan qvarstår; sättet på hvilken den utföres må vara aldrig så skeft. Man har hos oss i en subskription sammanslagit de astronomiske föreläsningarna med da botaniska, och derigenom tvingat den, som interesserar sig egentligen för de förra, att äfven åhöra desednare eller tvertom, semt bestämt priset derföre till 40 rdr bko — en verklig liten summa för hvarje mindre bemedlad. Men icke nog härmed: då vederbörande erhållit så många subskribenter, att de kunde vara försäkrade om omkostnadernes betäckande och en måttlig vinst derutöfver, fordras för hvarje särskildt inträdeskort 4 rdr bko. — Vi vilja icke benämna denna habilite i anordningen med dess rätta namn; men om handiingen skulle kläda sig i ord, månne den icke skulle låta ungefär sålunda: Du obemedlade yngling, med din brinnande törst efter vetande — tillbaka härifrån! Icke var det vårt fel att du i din inbillning dårades af: den falska föreställningen, att detta fält äfven öppnades för dig; här blomstra för dig inga rosor; här bjudes dig ingen svalkande dryck, ty du är — fattig. Till de rika i landena deremot, till folket af bon ton, monde och hvad det allt heter, låter det annorlunda: Kommen hit, j alle! vi hafva för er tillämnat ett nytt sätt att mörda tiden på en eller par timmar! Svårligen kan man hafva utgått från den inskränktare synpunkten, att härigenom hafva afsett ensamt den finare verldens omvändande till ett allvarligare och bättre sträfvande; det skälet hade haft mera giltighet, om uppgiften hade varit att förädla nämnde verlds smak, hvars barometer, den öfre amfiteatern, vid uppförandet af Shakespeares, Schillers och äfven. Mozarts odödliga mästerverk företett en serdeles. kall och ödslig anblick, men deremot, då Bellinis och Donizettis fabriksalster forslats öfver scenen, visat en gahska varm och iflig rörelse i qvieksilfret. Icke heller kan gerna antagas, att man genom. en ringare taxering fruktat att blifva besvärad af sådane åhörare, som i nägon mån skulle stört trefnaden och behaget af föreläsningen; ty med omanka och urskiljning hade slikt varit lika lätt att örekomma med ett lägre, som med ett högre pris, lå man sett att det sednare icke förmått att från soirerna utestänga hvarje mauvais sujet). En jemnförelse som nästan sjelfmant påtviogar sig, är den emellan våra professorers föreläsningar och de som höllos af grefve Suzor; hvilkens exempel vi sannolikt hafva att tacka för att man hosj. oss grifpit verket an. Grefve Suzor hade valt denl. itterära föreläsningen till sitt yrke, måhända derill föranledd lika mycket af ekonomiska orsaker, som af sin naturliga fallenhet derför, och sökte följaktligen deri sin pekuniära utkomst; inträdesfgiften till hvarje af hans serskilda seancer var lock icke högre, än den som våra vetenskapsmän ordra. Fransmannens föredrag räckte i tvenne limmar med ett kort uppehåll, de svenska knappt an och en half. På de förra afhandlades litteratur ych skön konst; på de sednsre åter vetenskapliga imnen, hvari undervisningen borde vara, om möjigt, ännu ti!lgängligare än i skön konst, såsom allmänligen af en mer omedelbart nyttig inverkan, Så önskvärdt det hade varit, kan man dock, med stöd af dessa betraktelsor, icke helsa detta företag som en morgonrodnad på det offentliga lifvets himmel, utan blott såsom en liten diversion i socieetsverldens förströelser, anfäktad af dea gamla cotterimessigheten och saknande den anda af stor