Aftonbladet – 27 mars 1846, sida 1

VV PM HW VV dragen anda af tådel; han kunde icke för sit sjelf dö!ja, att :större delen af hans segrar i kärleksväg liknade rekrytens, som högg armen af en fieade, af hvilken en annan redan huggit bulvudet.. Han bäfvade alfvarsamt tillbaka för tankan att förlora hundrade dukater; i hans ekonomiska ställning, sväfvande på branten af ett bråddjup, behöfdes det blött en aldrig så liten tyngd, för att objelpligt draga honom i förderfvet. Han beslöt att gripa till en list. Den var låg, lumpen, usel, men i hans ställning ursäktligare än i de fleste andras. Då det gäller att hålla sig uppe eller sjunka, erkänner menniskan icke mera någon moral... Kan hon rädda sig med att i dödsingsten omfatta djefvulen sjelf, så vedervågar hon försöket. Deremot har det alltid förefallit mig temligen löjligt, då jag hört någon prisa en millionär för hans hederlighet. Skänk. Peru åt den största skurk, som går i ett par skor, och jag vill hålla fem mot ett, att han blir hederlig kar! I sig sjelf är det visserligen intet nöje att vara en bof. Det är hunger eller snikenhet eller fåfänga eller afund, bebof eller passion, som störta menniskan in på brottets bana. Med sin föresatta plan väl förberedd och öfvertänkt, inträdde Törnekrantz i maskradsalonsen, och inställde sig genast i den loge på första raden, der Nicolåi med sin fru efter öfverenskommelse tagit plats. Någon stund hvälfde sig samtalet kring fullkomligt likgiltiga ämnen, kriog Schnötzingers stråkförning, kring de gerom prakt eller urblekthet mest i ögonen falande kostymerna, kring små gissningar under maskerna på de närmast sittande dominorna,