Aftonbladet – 27 mars 1846, sida 1

Med den spelade ingifvelsens tvära utbrott reste sig då Nicolai från bänken, under förmälan att han glömt sin nyckel i kassakistan. Han måste ögonblickligt skynda till kontoret, och anbefallde: sin hustru åt Törnekrantzs omsorger och beskydd. Fyra trappor upp i det hus, hvars andra våning Törnekräntz bebodde, fanns inbyst: en fattig enka med fyra barn, som vid flere tillfällen fått emottaga besök af fru N:colai, hvilken medegen hand der torkat nödens tårar och brutit välgörenhetens bröd. På. denna omständighet byggde Törnekrantz sin plan. -Han lät, i den fattiga enkans namn, skrifva ett bref till fru Nicolai, hvari hon besvor sin välgörerska, att ännu samma: natt, om också endast på några ögonblick, skänka henne ett besök. Hon kämpade redan med döden, hette det i brefvet, men kunde icke i lugn lägga sina ögon tillhopa tillden sista sömnen, innan bon fått anbefalla sina efterlemnade små i deras enda jordiska beskydderskas omvårdnad. I ett postskriptum fanns tillagdt, att brefskrifverskan, med hänseende till reparation å hennes fördna boning, tått tillstånd utt flytta ned i ett rum af andra våningen. Med den säkra blick, som ej sällan tillhör ndustririddaren, hade Törnekrantz ganska klokt baserat sin operationspan -på den kända välsörenhet, som städse utmärkt fru Nicolai. Han rade beräknat, att denna en döendes åkallan ör henne skulle ega en vida starkare dragvingskraft än herr Scbnötzingers musik och valgästernas frenetiska palkor. I sådant ändanål höll äfven hans vagn utanför operahuset, ärdig att när som heldst afgå till sin bestäm