Aftonbladet – 26 mars 1846, sida 1

sqvaller blott, susa för hennes öron; ingalunda mine herrar, för min egen: jag har sett hvac verlden eger djupast fallet, hvad den i sync har mest storartadt. Tillåten mig, mine ber rar! ett enda exempel, för att inför er någor lunda göra tydligt hvad jag menar med kärlek I de tider, då rån ännu någon gång ärad qvinnor, som drottningar, och drottningar, son gudomligheter, förälskade sig hertigen af Me dina, blickande uppåt, såsom en äkta spanjor i Filip FV:s gemål Elisabeth. Under en afho nom för de kungliga gifven festlighet satte har eld på sitt palats, endast för att dymedelst kö. på sig företrädesrättigheten, att, som värd, : sina armar få rädda drottningen ur lågorna. — Jag har anfört detta exempel, för att dymedelst antyda, att i hvarje sann, innerlig kärlek ingår uppoffring, som. ett. hufvud-element. J, mine herrar! älsken någon gång med serskildt afseende på den möjliga behållningen. Det var fan till strafflektion ulbrast Rutersvärd, du har öfver oss svängt sjelfva Birger Jarls gissell Rusken på er, mine herrar! det skall vara en nyitig rörelse efter utståndet prygelstraff. Men, bror Nicolai, inföll Törnekrantz, ,ve! du rätt hvilka qvinnor du tar i försvar, till er stor del koketta, tillgjorda stycken, som, i stället för uppoffringar, icke fört ena annat än at uppoffras. Det finnes qvinnor, som ordentlig tilltro sig att göra narr . . Af ötfverårige friare, det är. väl möjligt uilföljde Nicolai, och Törnekrantz hade der goda takten att icke taga humör; men utar tvifvel finnas bland dessa qvinnor. många älskvärda, själsböga, dygdiga . . . Se sål utbrast Kopparbjelm, nu talar du till och med om qvinnodygd! Låt oss då heldre tala om Macferlanska trillan, om den magnetiska flickan, om norska BHafskraken eller någon dylik, lika bastant hoax, Träffar du någon